Artikel i Intra 1/2003.
Varje Œr fšds i Sverige ca 160 barn av mšdrar med utvecklingsstšrning. Men osŠkerheten om antalet Šr stor. Liksom osŠkerheten om hur man ska stšdja dessa barn och deras mšdrar.
Bšrje Bager har gjort en mycket noggrann inventering av antalet barn till utvecklingsstšrda mšdrar i det tidigare Skaraborgs lŠn. Han fann 50 barn i Œldern 0-10 Œr (1995). Av dessa barn vŒrdades dock inte alla av sin biologiska mor. Hur mŒnga som omhŠndertagits Šr inte kŠnt.
Skaraborgsundersškningen skall sŒ smŒningom omfatta barnens utveckling. Men Šnnu finns inte nŒgra sŒdana resultat dŠrifrŒn och det finns inte heller nŒgon annan liknande undersškning i nutid.
…versatt till hela landet innebŠr Bšrje Bagers inventering att det varje Œr fšds ca 160 barn av mšdrar med utvecklingsstšrning.
Det finns en liknande dansk och en norsk undersškning. BŒda kom fram till ett lŠgre antal barn. OmrŠknat till Sveriges befolkningsmŠngd skulle den danska innebŠra att det i vŒrt land fšds mellan 50 och 100 barn per Œr. Den norska undersškningen visade Šnnu lŠgre siffror. Skillnaden mellan de olika undersškningarna beror sannolikt pŒ olika sŠtt att fŒ tag pŒ dessa barn och pŒ olika sŠtt att avgrŠnsa begreppet utvecklingsstšrning. Det senare kan betyda mycket, dŒ det praktiskt taget endast Šr lindrigt utvecklingsstšrda kvinnor som fŒr barn och dŒ avgrŠnsningen mot svagbegŒvade varierar mycket.
Hur mŒnga fšder barn?
Hur mŒnga kvinnor med utvecklingsstšrning fšdde barn i Skaraborgs lŠn? Bager kommer fram till att det ršr sig om ca. 15 % av samtliga utvecklingsstšrda kvinnor. I genomsnitt fšdde varje kvinna tvŒ barn. Siffran gŠller fšr 1980- och 1990-talen. NŠr han gŒr tillbaks till 1960- och 1970-talen blir siffran dubbelt sŒ hšg. I befolkningen i švrigt fšder ca 85% av kvinnorna barn.
Vi har inga undersškningar som visar hur det gŒr fšr de unga vuxna som har gŒtt ut gymnasiesŠrskolan och som inte begŠr att fŒ nŒgon insats med stšd av LSS. Det beror pŒ att vi inte har nŒgra fšreskrifter om uppfšljning och dŠrfšr inte heller nŒgon fšrteckning pŒ dem. Men man har skŠl att tro att de flesta lindrigt utvecklingsstšrda klarar sig utan sŠrskilda LSS-insatser.
Eftersom dessa personer Šr anonyma kan de bara identifieras om personalen pŒ mšdravŒrdscentraler, fšrlossningskliniker och barnavŒrdscentraler anser det nšdvŠndigt. De Šr skyldiga att genast anmŠla till socialnŠmnden om denna behšver ingripa till ett barns skydd.
PŒ grund av det relativt ringa antal barn som fšds av en kvinna med utvecklingsstšrning kan det ta tio Œr eller mer fšr en liten kommun att fŒ in en sŒdan anmŠlan. Detta skapar betydande problem. Man vet inte hur man ska bete sig. HandlŠggaren behšver kunskaper och stšd och det kan man i fšrsta hand fŒ frŒn landstingets habiliteringsteam fšr vuxna. Men inte heller dŠr har man alltid tillrŠcklig erfarenhet infšr det komplicerade handlŠggningsfšrfarandet. Socialstyrelsen borde dŠrfšr Šska statliga medel fšr att sŠtta samman ett sŠrskilt kunskapscentrum dit bŒde kommuner, mšdra-barnavŒrden, vuxenteam och andra kan vŠnda sig. Ett bra uppslag till en motion i Riksdagen!
Det kommer alltid att finnas utvecklingsstšrda personer i vŒrt samhŠlle och nŒgra av dem kommer alltid att fšda barn. DŠrfšr Šr detta inte ett problem som mŒste lšsas utan bara en fšreteelse och som vi mŒste lŠra oss att leva med pŒ bŠsta sŠtt.
Det Šr i skillnaden mellan fšrmŒgan att fšda och fšrmŒgan att ge omsorg som problemet ligger. Den fšrra fšrmŒgan Šr stšrre Šn den senare. Detta gŠller Šven fšr mŒngdubbelt andra och stšrre grupper mšdrar - t.ex. de med alkoholproblem eller psykisk sjukdom. Det Šr i relation till detta stšrre sammanhang som kunskaperna om vad som Šr bŠst fšr barnet mŒste utvecklas.
De kuskaper som finns visar entydigt vikten av tidiga insatser fšr bŒde barnet och familjen. Insatserna mŒste vara stšdjande och pedagogiska och syfta till att utveckla fšrŠldrarnas duglighet. De mŒste ges i deras hem fšr att skapa en total trygghet. De skall - i varje fall under den fšrsta tiden - kunna ges dygnet runt. Detta Šr avgšrande fšr barnets anknytning.
Fšrst under en sŒdan fšrtroendeskapande process bšr man ta stŠllning till fortsatt vŒrdnad av fšrŠldrarna eller i ett familjehem.
Tips: Se Šven Intra nr 3/2000
NŠr utvecklingsstšrda personer blir fšrŠldrar har de samma rŠtt som andra till en utredning som objektivt belyser deras mšjligheter att fungera som fšrŠldrar. Och om barnet mŒste bo i ett familjehem har de samma rŠtt som biologiska fšrŠldrar att umgŒs med sitt barn. Det stŒr att lŠsa i en utmŠrkt vŠgledning pŒ 17 A4-sidor som …stersunds kommun har stŠllt samman.
NŠr personer med utvecklingsstšrning fŒr barn avgšrs mycket av handlŠggarnas kunskaper om utvecklingsstšrda och om hur funktionshindret pŒverkar mšjligheten att fšrstŒ och uttrycka sig.
Enligt skriften Šr forskarna šverens om att
¥ fšrstŒndshandikappet i sig inte Šr avgšrande nŠr det gŠller fšrŠldraskapet,
¥ det Šr mycket betydelsefullt om fšrŠldrarna har fšrmŒga att skapa en kŠnslomŠssig relation till barnet,
¥ den egna uppvŠxten och det sociala nŠtverket har stor betydelse
¥ avgšrande Šr om fšrŠldern har en egen positiv fšrebild (mammafšrebild)
¥ det finns en risk att tjŠnstemŠn identifierar sig fšr mycket med fšrŠldrarnas situation vilket kan leda till att barnets utsatthet negligeras
Vuxna barn till fšrŠldrar med utvecklingsstšrning framtrŠder ibland i media och vittnar om en tid dŒ bŒde samhŠllet och andra vuxna svek dem. Skriften framhŒller att mycket trots allt har fšrŠndrats sedan dessa barn vŠxte upp. De fšrŠldrar som det gŠller formades i en annan tid. DŒ tillbringade de flesta personer med utvecklingsstšrning sin barn- och ungdom pŒ institutioner och hade svŒrt att klara av att leva ett vuxenliv.
Idag, nŠr de vŠxer upp i hemmet och bor ute i samhŠllet, har de helt andra fšrutsŠttningar att klara ett fšrŠldraskap.
Det lŠngsta och viktigaste avsnittet i hŠftet handlar om de olika samhŠllsorganens ansvar och mšjligheter att i samverkan gšra bŠsta mšjliga bedšmning och beslut. SŠrskilt viktigt Šr avsnittet om hur man ska hantera frŒgan om placering i familjehem och de fšrutsŠttningar som ska gŠlla fšr barnet att fŒ ha kvar sin relation till de biologiska fšrŠldrarna.
I fšrsta hand ska socialnŠmnden švervŠga en placering hos anhšriga eller andra nŠrstŒende. De biologiska fšrŠldrarna fortfar att vara vŒrdnadshavare Šven om barnet bor i ett familjehem. De ska i viss mŒn ha mšjlighet att pŒverka innehŒllet i barnets uppvŠxt.
Enligt uppgift frŒn socialfšrvaltningen i …stersund har hittills fŒ av dessa barn omhŠndertagits. Man fšrsšker vara flexibel nŠr det gŠller insatser. Det finns fšrŠldrar som tillsammans med barnet bor i familjehem.
Bakom skriften stŒr en arbetsgrupp som fšretrŠder Œtta olika beršrda organ. Den har hŒllts samman av utvecklaren/handlŠggaren Ylwa Elonsdotter vid vŒrd- och omsorgsfšrvaltningen.
Det Šr synd att inte Socialstyrelsen och Kommunfšrbundet har kšpt in denna skrift och spritt den till alla landsting och socialnŠmnder.
Att lŠsa:
…stersunds kommun. NŠr personer med utvecklingsstšrning blir fšrŠldrar. En vŠgledning. 17 sidor. 2002. 150:- plus moms. VŒrd- och Omsorgsfšrvaltningen, 831 82 …stersund.
Tel 063-143 000.