Artikel i Intra 2/2005.

Utvecklingsstörda föräldrar

Av Karl Grunewald

Det kommer alltid att tvistas om en förälder med begåvningshandikapp skall kunna sköta och få behålla sitt barn. Det är en fråga med många inblandade faktorer, som styrs av våra värderingar. Värderingar som griper in i barns och vuxnas grundläggande rättigheter. Och som ändrar sig över tid.

DET VAR PÅ 1920 OCH 30-TALEN som man för första gången insåg problemets omfattning och allvar. Det ledde till steriliseringslagarna, som bl a motiverades av "den sinnesslöes" oförmåga att uppfostra barn. Projektet visade sig efter några decennier omöjligt att genomföra, helt enkelt för att man endast fick kännedom om en liten del av dem som blev föräldrar. Lika omöjligt var det att genomföra en placering av unga kvinnor på särskilda arbetshem. Dom var för många.

PÅ 1950 OCH 60-TALEN kom preventivmedlen och undervisning om sex och samlevnad på särskolor och mödravårdscentraler. Under åren 1955-1985 var landstingen skyldiga att årligen följa upp situationen för dem som skrivits ut från särskolan - en verksam social kontroll.

PÅ 1970-TALET höll Socialstyrelsen konferenser i ämnet över hela landet och på nordisk nivå. De följdes upp av skriften "Utvecklingsstörda och föräldraskap" 1980, med ett omfattande studiematerial. Tio år senare gav Socialstyrelsen ut en ny skrift i samma ämne.

SETT ÖVER TID har samhällets skyldighet att bevaka barnets rätt till en optimal uppväxt ökat. Det ställer än större krav på socialtjänsten och mödra- och barnavården. Samtidigt har antalet begåvningshandikappade, som blir föräldrar minskat, vilket dock och dessvärre medfört att det är svårt att upprätthålla kunskapsnivån. Det är därför välmotiverat att Socialstyrelsen planerar att ge ut en vägledning i ämnet.

Som grund för denna publicerar Socialstyrelsen nu en kunskapsöversikt som består av referat av forskningsstudier under 90-talet och fram till 2003. Den har delats upp i tre områden: att vara förälder, att vara barn och familjens möte med myndigheter. För innehållet svarar Mikaela Starke vid Institutionen för socialt arbete i Göteborg.

IDAG VET MAN ganska väl vad som kan fungera och vad som kan brista i dessa föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn. Olika studier visar att träning och utbildning kan förbättra deras förmåga. Men stödet måste vara kontinuerligt och anpassas efter barnets och föräldrarnas successivt förändrade behov. - Endast ett fåtal studier omfattar fädernas situation.

Studier visar även att det är av avgörande betydelse hur föräldrarnas informella och formella nätverk fungerar och hur dessa samverkar.

Färre studier fokuserar på barnets situation. Har det en utvecklingsstörning är riskfaktorerna i omvårdnaden markanta. Men risken för att utsättas för misshandel och sexuella övergrepp anses inte vara beroende av om föräldrarna är utvecklingsstörda eller ej.

Det tycks vara vanligare att barn med utvecklingsstörda föräldrar har psykiska svårigheter, framförallt depressioner, än andra barn. Däremot finns det lite kunskaper om hur livet gestaltar sig för dem som vuxna.

MAN KAN FÖRSTÅ att den kommande vägledningen kommer att lägga stor vikt vid att de professionella tillägnar sig kunskaper, att de samordnar sina insatser, att ansvaret preciseras till några få personer och att det utsträcks över tid både vad avser föräldrarnas och barnets behov.

RAPPORTEN INNEHÅLLER bra beskrivningar av olika träningsprogram för föräldrarna. Men jag kan inte hitta något om vikten av en fördjupad sex- och samlevnadsundervisning i gymnasieskolan. Under dessa år grundläggs inställningen till att få barn och hur det är att vara förälder. Eller rättare sagt: Hur svårt det är att uppfostra barn och att man mycket väl kan leva ett gott liv utan att vara förälder.

Jag kan inte heller finna några undersökningar om hur man tidigt - redan vid första besöket på mödravårdscentralen - kan förstå att kvinnan har ett begåvningshandikapp. Redan här måste man ge särskilt stöd med hänsyn till hennes speciella funktionshinder.

MEN I STORT SETT har Socialstyrelsen här fått ett föredömligt material att utgå från.

PS. I rapporten återges följande uttalande av en norrman, Jens Ineland, med anledning av Hindbergs bok "Barn till föräldrar med utvecklingsstörning." Den anmäldes i Intra nr 3/2003.

"Boken bidrar till att skapa förenklade orsakssammanhang genom att använda ett barnperspektiv för att underminera andra perspektiv. Hindberg presenterar förenklade schablonmässiga bilder och föreställningar om människor för att driva den egna tesen. Den erfarenhet som presenteras i boken omvandlas till sanningar med anspråk på att utgöra grund för bedömningar."

Att läsa:

Socialstyrelsen. Föräldrar med utvecklingsstörning och deras barn - vad finns det för kunskap? 94 sidor. Art.nr 2005-123-3. Pris 76 kr. Tel. 08-779 96 66. Fax 08-779 96 97. E-post: socialstyrelsen@strd.se Kan också laddas ner gratis från: www.sos.se