Artikel i Intra 3/2001.

Bara 5% har individuella planer!

Regeringen har begärt att Socialstyrelsen ska förstärka sina insatser till kommuner och landsting om individuella planer enligt LSS och HSL. - Det är utmärkt!

Det har länge varit känt att antalet individuella planer blivit mycket färre än lagstiftaren tänkt sig. Eftersom handikappfrågorna inte haft någon stark ställning på Socialstyrelsen under en period så har det dessvärre aldrig skrivits några allmänna råd eller anvisningar om individuell plan.

Varken Kommunförbundet, Socialstyrelsen eller Riks-FUB har ens tagit fram en folder om individuell plan. Östersunds kommun lär ha en bra sådan - den borde dessa organisationer ha spritt!

I Ann-Marie Stenhammar har Socialstyrelsen funnit en duktig medarbetare. Med stöd av en rad personer har hon nu skrivit ytterligare en ännu omfångsrikare skrift om individuella planer. Den förra kom i fjol och anmäldes i Intra nr 4/2000.

Hur är det i Göteborg?

Alla kommuner och landsting har tillfrågats om sina planer enligt de två lagarna. Alla har svarat utom Herrljunga, Högsby, Mora, Trollhättan, Ydre och 7 stadsdelar i Göteborg (hur är det egentligen i Göteborg?). I dessa enkäter har man även lämnat personliga uppfattningar. Allt har vägts in i slutresultatet.

Dessutom har två brukare och sju företrädare (föräldrar eller god man) intervjuats. Dessa personer anser att en idividuell plan (IP) skall styras av den enskildes behov i olika livssituationer. Gemensamt ska man ta reda på den enskildes önskemål och hur målen uppfylls. De måste anges tydligt. Och planen måste kunna användas flexibelt.

Den ansvarige för en IP enligt LSS är oftast kommunens LSS-handläggare eller annan "samordnare", t ex en kurator. De betonar hur viktigt det är att deras chefer är genuint intresserade och att de skapar förutsättningar för dem att fungera. Arbetet försvåras om kommunens handikappomsorger är en del av andra omsorger.

Statistik

2 400 personer hade en IP enligt LSS i november 2000. Det är 5% av de 45 000 som hade kommunala insatser med stöd av LSS. Relativt sett är det lika många barn som vuxna.

Av de 289 kommunerna hade 64 inte en enda IP! Länsvis visar det sig att Gotland och Värmland hade flest och Örebro, Norrbotten och Västra Götaland minst antal IP enligt LSS.

Det upprättas planer inom en mängd olika verksamheter såsom förskola, skola och för personliga assistenter. Kommunerna har över hundra benämningar på planer! Ingen är lik den andra. Det råder en stor förvirring.

Många begär inte IP enligt LSS trots information. Det anses bero på att andra planer täcker behovet. Dessa görs dock inte upp på brukarens initiativ.

Dubbelroll

En obearbetad fråga är hur den som är samordnare av insatserna enligt den uppgjorda planen kan klara sin uppgift om hon eller han samtidigt är LSS-handläggare. Då ska man å ena sidan vara med om att i planen ta upp insatser, som man sedan kan vara tvungen att säga nej till. Det är fråga om samma dubbelroll som när en handläggare ska informera och hjälpa den som nekas en insats att överklaga det beslut som hon eller han just har fattat. Det ställer stora krav på handläggarens integritet, särskilt om man har en chef som är mera intresserad av ekonomi än av människors rättigheter.

Handläggaren behöver också tillräckligt med tid för att arbeta med individuella planer. Dessvärre inser inte alla chefer och nämnder detta. En ordförande i en lokal FUB-förening har arbetat intensivt för att IP ska bli känt. Men det går trögt att få ansvariga på förvaltningen och den politiska ledningen intresserad, säger han. Man har inte ens fått fram någon skriftlig information om IP.

En avdelningschef berättar att han kan inte erinra sig att IP har diskuterats på förvaltnings- eller nämndnivå. Det finns inte heller nämnt i kommunens måldokument. Skulle han lyfta frågan om mer resurser skulle han få ett nej. Han kan heller inte se några fördelar för kommunen med IP.

Så kan det låta och det är bra att det kommer fram! Socialstyrelsen borde nu förstå till vilka den ska rikta sig. Det är inte de ambitiösa medarbetarna nära den enskilde och dennes företrädare som felar. Inte heller duktiga och kunniga föreståndare och LSS-handläggare, som så ofta får skulden för ofullkomligheter. Det är de anonyma och i LSS-frågor okunniga cheferna, som gömmer sig bakom politiska beslut som de själva initierat. Och det är politiker, som inte getts chansen att lära känna de verksamheter som de beslutar över.

Tänk om Socialstyrelsen skulle lära sig av marknaden och peppra dessa med färgglada foldrar om LSS och den enskildes rättigheter, som sedan följdes upp av konsulterna på länsstyrelsena med personliga telefonsamtal. Som andra försäljare.

HSL-planer

I skriften redovisas även en enkät till olika kliniker på sjukhusen och syn- och hörcentralerna om individuella habiliterings- och rehabiliteringsplaner enligt HSL. Det är vad jag förstår första gången en sådan görs. Här ingår barn- och ungdomshabiliteringen såväl som vuxenhabiliteringen, som alla gör upp planer i varierande antal. Tyvärr har man inte frågat dessa hur många av planerna som görs enligt LSS. Det är ju dock en avgörande fråga med hänsyn till den enskildes roll och ställning. Och det lär inte alls vara ovanligt inom i varje fall vuxenhabiliteringen.

Det finns som sagt över hundra benämningar på olika planer. Ca en tredjedel börjar med ordet individuell eller personlig, men det är inte liktydligt att det är en plan uppgjord med stöd av LSS.

Det är framförallt i följande fall som brukaren alternativt dennes företrädare önskar sig och bör få en LSS-plan:

• om han eller hon anser att den plan som finns inte är "min",

• när det behövs en mera övergripande plan,

• om brukaren är missnöjd och inte anser sig få respekt för sina behov och önskemål,

• när det finns problem i kontakten med verksamhetens personal,

• när brukaren anser att ingenting händer, att man inte kommer vidare i t.ex habiliteringen.

Vid LSS-planering är förtroendet för samordnaren avgörande och mötesordförandes förmåga att hela tiden hålla brukarens perspektiv i fokus. Verksamhetens problem och resursdiskussioner måste hållas utanför planeringen.

Resultatet

Det sammantagna resultatet av att få en LSS-plan är i bästa fall att brukaren/företrädaren får ett ökat inflytande och ökad grad av självbestämmande. Insatserna som ges överensstämmer bättre med den enskildes önskemål och behov. Man får ett delat samordningsansvar och en ökad trygghet genom att veta vem som gör vad och och vem som har ansvar för vad. Man får möjlighet att i god tid planera framåt.

De ansvariga kan spara tid som läggs ner på klagomål och konflikter om man gör upp en IP. Många professionella tillägnar sig ett annat perspektiv - de ser sin och brukarens roll på ett annat sätt och samarbetet kan ge ökad kompetens och tidsvinster. Kommunen kan ha nytta av planerna för sin planering inför framtida behov liksom för sin kvalitetsgranskning, särskilt när det gäller organisation och resurser.

Vad händer nu?

Socialstyrelsen kommer nu att koncentrera sig kring en fördjupad beskrivning av vad som utmärker HSL-planer av god kvalitet, behovet av förtydligande i lagarna, beskriva hur individuell planering kan förankras på förvaltnings- och nämndnivå och föra ut kunskaperna om det som hittills framkommit med sina samarbetspartners.

insatser? Sedan kan det få finnas hur många verksamhetsplaner som helst underordnade denna.

KG

Vad står det i LSS om individuell plan?

"I samband med att insats enligt denna lag beviljas kan den enskilde begära att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom. I planen skall även redovisas årgärder som vidtas av andra än av kommunen eller landstinget. Planen skall fortlöpande och minst en gång om året omprövas. Landstinget och kommunen skall underrätta varandra om upprättade planer."

I specialmotiveringen står det att planen är till för att klargöra den enskildes behov av insatser samt underlätta samordningen mellan de olika organ som individen får stöd av.

Vad står det i Hälso- ochsjukvårdslagen,HSL?

"Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade insatser framgå."

Så här kan man beskriva skillnaden

mellan en plan som görs för den enskilde

Den enskildes plan

• Frivillig enligt LSS

• På initiativ av den enskilde/företrädare

• Unik beroende på personen

• Syfte o innehåll bestäms av den enskilde

Skall leda till

större inflytande

• Den enskilde styr vilka som inbjuds

• Den enskilde avgör vad som är viktigt

• Den som har den enskildes förtroende ansvarar för planen

• Planen godkänns av den enskilde

Verksamhetens plan

• Obligatorisk enligt HSL

• På initiativ av verksamhetsansvarige

• Mall som styr utformning o innehåll

• Verksamheten styr planeringen

• Skall leda till effektivare insatser

• Chefen bestämmer vilka som inbjuds

• Resurserna och organisationen styr

• Personalen kommer överens om vem som upprättar planen

• Planen godkänns av chefen

Läs mer:

Socialstyrelsen. Individuell plan på den enskildes villkor. Del 2. Planer enligt LSS och HSL i praktiken. 2001. 85 sidor plus tabeller. Artikelnr. 2001-123-29. Fax 08-779 96 67, E-post socialstyrelsen@strd.se. Pris 100:- plus porto.