Artikel i Intra 4/1999.

Kontaktperson

Kontaktperson är en unik och fin insats med stöd av handikapplagen, LSS (§ 9:4). Unik därför att den ges av en icke utbildad och icke anställd person. Fin därför att den kombinerar det

frivilliga och ideella med ett godkännande av socialnämnden.

En kontaktperson ska kunna ha engagemang och intresse för andra människor och behöver inte ha någon utbildning inom omsorgsområdet. Hon eller han får ett förordnande av socialnämnden i vilket det står vem kontakten avser, omfattningen och för vilken tid det gäller. Någon rapporteringsskyldighet till handläggaren på nämnden skall inte förekomma. Kontaktpersonen erhåller viss ersättning från socialnämnden.

Den utvecklingsstörde skall naturligtvis själv välja om hon eller han vill ha en kontaktperson och vem det ska vara. Ingen kan förordnas mot dennes vilja!

Kontaktpersonen ersätter och kompletterar anhöriga eller vänner till den utvecklingsstörde. Denne kan vara vuxen, en ungdom eller ett barn. I det senare fallet utgörs kontaktpersonen av en stödfamilj.

Socialstyrelsens allmänna råd från 1986 om kontaktpersoner gäller fortfarande och är utmärkt. Men de är svåra att få tag på. Därför har vi valt att publicera texten i en förkortad och moderniserad version.

En kontaktpersons insats bygger på ett personligt engagemang och ett intresse för andra människor. Ingen kan vara kontaktperson åt någon om inte denne vill själv.

Kontaktpersonen får ett förordnande av socialnämnden, i vilket det står vem kontakten avser, omfattningen och för vilken tid det gäller. Någon rapporteringsskyldighet till handläggaren på nämnden skall inte förekomma.

Kontaktpersonen ersätter eller kompletterar anhöriga eller vänner. "Brukaren" kan vara vuxen eller en ungdom eller ett barn. I det senare fallet utgörs kontaktpersonen av en stödfamilj.

Kontaktpersonen erhåller viss ersättning från socialnämnden.

Kontaktpersonens funktion

För den som bor i gruppbostad blir kontaktpersonens uppgift att ge gemenskap och kontakt med någon utanför bostaden - någon som den utvecklingsstörde kan prata med och lita på. Han vet att det finns någon som bryr sig om honom, besöker honom, kommer ihåg hans födelsedag och skickar kort från semestern. Ibland kan han behöva hjälp att få önskemål eller klagomål framförda till personalen.

Även den som har en grav utvecklingsstörning har glädje av att vara ihågkommen - att få besök och t ex komma ut på en extra promenad eller göra en utflykt. För personer med grav utvecklingsstörning är det viktigt att det är samma person som har uppdraget länge.

Den som bor i egen bostad har ofta behov av råd och hjälp i vardagssituationer, men det är inte kontaktpersonens uppgift att vara "fixare". Däremot behöver denne stöd och hjälp för att själv våga ta initiativ och kanske få tips om hur man gör. Det kan gälla att ringa efter en hantverkare eller bjuda in en granne på kaffe. Annat som man kan behöva få tips om är t ex hur man klarar ett stopp i avloppet, ringer efter reparatör, beställer tid hos läkare, tandläkare, sjukanmäler sig om man är sjuk etc.

Många "brukare" kan ha svårt att ordna för sig på fritiden. Man kan behöva hjälp med att komma ut på aktiviteter, att ta egna initiativ och att knyta egna kontakter.

Allt fler måste själva planera sin ekonomi. Kontaktpersonen kan då hjälpa till med råd, om han blir ombedd, men bör däremot inte ta över ansvaret för ekonomin.

Kontaktpersonen och personalen

Kontaktpersonens uppgift är alltså att vara en vän och medmänniska. Olika kategorier av personal blir visserligen ofta också vänner till den utvecklingsstörde men har samtidigt en yrkesroll.

Kontaktpersonen ska inte ersätta personalen utan komplettera deras insatser. Kontaktpersonens uppgift är inte att utöva kontroll eller att vara en förlängning av personalens insatser, utan han eller hon ska fungera som ett personligt stöd utifrån en rent medmänsklig utgångspunkt. Han har alltså inget annat ansvar för "brukaren" än vad vänner har sinsemellan. Kontaktpersonen ska inte "användas" i situationer som kräver professionellt socialt och/eller psykologiskt kunnande. Man får inte överlåta åt kontaktpersonen att lösa komplicerade psykiska eller sociala problem. Däremot kan kontaktpersonen även i sådana komplicerade situationer fungera som ett komplement till yrkeskompetent personal.

God man

En person kan mycket väl ha både en kontaktperson och en god man, men de båda uppdragen bör inte förenas i samma person.

Det finns vissa likheter i uppgifterna för gode man/förvaltare och kontaktperson. Båda ska vara den utvecklingsstördes förespråkare och båda har uppgifter som rör den enskildes person. Men kontaktpersonen är inte ställföreträdare i juridisk mening. Han kan därför inte ingå avtal eller andra rättshandlingar på den utvecklingsstördes vägnar.

En kontaktperson kan inte heller begära insatser enligt LSS, men om den funktionshindrade själv har förmåga att bedöma sin situation kan kontaktpersonen mycket väl hjälpa till i kontakter med myndigheter.

Tystnadsplikt, sekretess m m

Kontaktpersonen har ett uppdrag av socialnämnden att utföra en uppgift enligt LSS. På så sätt blir kontaktpersonen en del av verksamheten och regler om sekretess och tystnadsplikt gäller för denne på samma sätt som för personalen. Det är självklart att personalen ska ge kontaktpersonen den information om den utvecklingsstörde som han behöver för att fullgöra sitt uppdrag. Men inte mer. Bäst är om detta sker tillsammans med den det gäller eller i varje fall efter dennes samtycke.

Om kontaktpersonen ska kunna göra en meningsfull insats och få en god kontakt med "brukaren", är det viktigt att det finns ett förtroende dem emellan och att kontaktpersonen alltid är uppriktig i förhållandet till denne. Därför måste man i förväg klargöra villkoren för kontakten.

"Brukaren" måste kunna lita på att kontaktpersonen inte rapporterar bakom ryggen på honom. Därför bör all information till personal ges tillsammans med denne. Kontaktpersonen är inte till för att utöva kontroll och har inte heller rapporteringsskyldighet till nämnden om den utvecklingsstördes förhållanden. Kontaktpersonen kan emellertid komma i situationer då han känner sig tvungen att diskutera dennes förhållanden med någon ansvarig. I en sådan situation bör kontaktpersonen först tala om för honom eller henne vad han tänker göra även om uppdraget som kontaktperson härigenom äventyras.

Rekrytering

Det allra bästa är om "brukaren" själv kan medverka vid rekrytering av sin kontaktperson. Oftast finns det någon i hans omgivning som han har mer kontakt med eller som han känner förtroende för. Det kan t ex vara någon i bekantskapskretsen, en busschaufför, någon som arbetar i affären där han handlar eller på posten, banken etc. eller någon på hans arbetsplats.

Annonsering i dagspress, lokaltidningar och lokala informationsblad är också ett bra sätt att rekrytera kontaktpersoner på, speciellt om man följer upp med informationsträffar. Erfarenheter har visat att man får fler användbara svar om annonserna är generellt inriktade med information om verksamheten och ej fokuserade på någon eller några speciella personers behov.

Många människor, som skulle vara utmärkta kontaktpersoner, svarar dock aldrig på en annons hur väl den än är utformad. För att nå dessa personer får man använda både fantasi och kunskaper om informationsvägar. Man kan trycka upp flygblad eller en informationsfolder som man delar ut, sätter upp på anslagstavlor eller lägger ut på hälsocentraler, bibliotek, tandläkarmottagningar, banker etc. Ofta kan personalen i verksamheten komma med bra uppslag!

Ett annat sätt är att vända sig till speciella målgrupper med både skriftlig och muntlig information. Det kan vara personal på skolor, daghem, fritidshem, bibliotek, posten eller någon annan arbetsplats. Ideella föreningar och organisationer som FUB, idrottsföreningar, kyrkliga församlingar, Röda Korset etc. är andra exempel på sådana målgrupper.

Studiecirklar kan också användas för att rekrytera kontaktpersoner samtidigt som de är kunskapsförmedlare. Studieförbunden kan, genom sitt informations- och rekryteringsmaterial ge information om verksamheten och om de studiecirklar som är avsedda för kontaktpersoner.

Träffar

Regelbundna träffar för kontaktpersoner kan också vara en bas för rekrytering, även om dessa träffar främst är ett viktigt stöd för de redan etablerade kontaktpersonerna. Genom att uppmana dem att ta med intresserade vänner och bekanta, sprider man kunskaper om verksamheten och breddar rekryteringsbasen.

Det är ofta lämpligt att följa upp en annonskampanj, då man kanske både annonserat och delat ut flygblad, med en informationsträff för intresserade. På dessa rekryteringsträffar kan med fördel både personer med utvecklingsstörning, kontaktpersoner och personal vara med och informera om verksamheten.

Vem kan bli kontaktperson?

Var och en som har tid och intresse över för ett socialt engagemang kan bli kontaktperson. Det finns naturligtvis vissa egenskaper som är önskvärda, t ex intresse för andra människor och förmåga att klara av konflikter. Men det primära är ändå att kunna fungera som stöd för en annan människa i en vänskapsrelation. Det är därför viktigt att den det gäller och kontaktpersonen passar bra ihop och har förtroende för varandra.

Den som blir kontaktperson bör också kunna binda sig för ett uppdrag under en längre tid. För handläggaren kan det vara bra att se på varför vederbörande vill bli kontaktperson. Personer som vill idka välgörenhet, vara övervakare eller uppträder som "självlärda socialarbetare" är oftast inte lämpliga. Stora geografiska avstånd kan försvåra kontakten mellan kontaktpersonen och "brukaren".

Som kontaktperson skall man sträva efter en vänskapsrelation, inte en personalrelation. Det är inte speciell yrkeskompetens som krävs för att bli kontaktperson, utan ett medmänskligt och socialt engagemang. Endast undantagsvis bör personal anlitas som kontaktpersoner, dock aldrig för en person som får stöd och service inom samma verksamhet där den tilltänkta kontaktpersonen arbetar.

Stöd och utbildning

Kontaktpersonerna behöver olika former av stöd från socialnämnden för att kunna fullgöra sitt uppdrag på ett bra sätt. De kan behöva stöd för att bearbeta egna känslor och attityder i samband med ett uppdrag eller ha behov av att diskutera kontaktpersonsrollen, både dess möjligheter och dess begränsningar. Andra kontaktpersoner vill ha konkreta kunskaper för att bättre kunna förstå "brukaren".

Socialnämndens viktigaste uppgift gentemot kontaktpersonerna är att vara stimulator för dem och ge dem råd och idéer om vad de kan göra i det enskilda fallet, samt att förmedla erfarenheter från andra kontaktpersoner. Handläggaren och kontaktpersonen bör inte ha egna regelbundna kontakter utan "brukarens" medverkan.

Nämndens stöd kan också lämnas vid regelbundna träffar för kontaktpersoner. Dessa träffar bör arrangeras två, tre gånger per år och ge kontaktpersonerna information, kunskaper samt tillfälle att diskutera med varandra och utbyta erfarenheter.

Socialnämnden

En kartläggning av behovet av kontaktpersoner för utvecklingsstörda bör göras. I det uppdraget bör även ingå att göra en rekryteringsplan samt att planera stöd och utbildning för kontaktpersoner.

Socialnämnden utser och förordnar kontaktpersoner. I förordnandet bör uppdragets omfattning och tiden för uppdraget anges. Det är ofta viktigt att kontaktpersonen har kvar uppdraget under en längre tid. Förordnandet bör begränsas till helst en, men högst två personer per kontaktperson.

En gång om året bör "brukaren", kontaktpersonen och handläggaren träffas för uppföljning och diskussion. Då får både "brukaren" och kontaktpersonen tillfälle att ge sin syn på hur kontakten har varit under det gångna året och ta ställning till förnyat förordnande för det kommande året.

Socialnämnden bör göra kontaktpersonerna uppmärksamma på att de omfattas av sekretesslagen och vad detta innebär.

Det är Socialnämnden som fastställer ersättningen till kontaktpersoner. Ersättningen kan omfatta en arvodes- och en omkostnadsdel, där omkostnadsdelen är skattefri och omfattar löpande utgifter för kortare resor, telefon, porto och dylikt.

Ersättning

Svenska Kommunförbundet har rekommenderat vilken ersättning som en kontaktperson bör få. (Cirkulär 1995:83. Basbeloppet för år 2000 är 36 000 kr.)

Som arvode 15% av basbeloppet = 460 kr per månad.

Som omkostnadsersättning 10-40% av basbeloppet = 305 - 1 220 kronor per månad.

Omkostnadsersättningen varierar med hänsyn till hur många timmar per månad som kontaktpersonen ägnar sig åt sitt uppdrag och hur stora utlägg han eller hon har i genomsnitt. Den som har en kontaktperson skall själv bekosta sina utlägg.

Cirkuläret innehåller även rekommendation om ersättning till kontakt- eller stödfamilj. Ersättningen varierar med hänsyn till den utvecklingsstörde personens ålder och hur lång tid denne tillbringar i familjen.