Artikel i Intra 2/2003.
om arbetet inom handikappomsorgen
Utbildningar: bl a GPU, PPU, Arbetsledarutbildning p hgskola och landstingets egen arbetsledarutbildning.
Brjade 1980 p kersbergahemmet som vrdare, som 1:e vrdare frn 1988, som hemfrestndare frn 1988 d hon ocks var med och avvecklade vrdhemmet. Startade Grdets gruppbostad 1993 dr hon arbetat som frestndare sedan starten. Har dessutom en del andra arbetsuppgifter i stermalms stadsdelsnmnd. Grdets gruppbostad drivs p intraprenad sedan 2001 d frvaltningen begrde in offerter p driften och de kommunalt anstllda hade bsta budet.
Favoritfilm: Dirty dancing.
Favoritmat: Halstrad tonfisk.
Utbildningar: bl a GPU, PPU, akademiska pong i bl a svenska, historia och religionshistoria. Arbetsledarutbildning p hgskola och landstingets egen arbetsledarutbildning.
Brjade 1975 som timvikarie p inackorderingshem. Frn 1978 som vrdare. Sedan 1988 arbetsledare frst som bitrdande enhetschef och sedan, frn 1994, som enhetschef.
r f n arbetsledare fr 3 boendeenheter i Spnga/Tensta.
Favoritfilm: De sju samurajerna.
Utbildningar: bl a GPU, PPU, mentalsktarutbildning, Social habilitering 6 mn, Arbetsledarutbildning p hgskola och landstingets egen arbetsledarutbildning.
Brjade 1973 p Carlslunds vrdhem som vrdare, men hann med ett r som hemfrestndare innan hon 1979 flyttade till Kista bostadsgrupp som vrdare. Frn 1982 som 1:e vrdare och sedan frn 1988 som frestndare fr Bjrn gruppbostad. Sedan juli 2002 enhetschef fr tre gruppbostder i Skarpnck.
Favoritfilm: Citizen Cane.
Favoritmat: All sorts fisk.
Utbildningar: bl a GPU, PPU, socialpedagogutbildning p hgskola, landstingets egen arbetsledarutbildning. Studerat juridik p universitetet (100 pong).
Har arbetat som ledare och arbetsledare p kollo sedan 1975. Arbetade som vrdare p elevhem och sedan som frestndare frn 1988 p olika gruppbostder. Numera verksamhetssekreterare fr de 18 LSS-kollona i Stockholm och samordnare fr enhetscheferna inom kolloverksamheten.
Favoritfilm: Fanny och Alexander.
Favoritmat: Rotmos och flsklgg.
Mer n tre enheter
klarar man inte av
om man vill gra
ett bra jobb!
ver 100 rs samlad erfarenhet av handikappomsorg sitter framfr mig och kkar middag p en krog p Sder. De brukar gra s, trffas ibland och utbyta erfarenheter. Ordet r fritt!
Vad r skillnaden fr unga vrdare nu och nr ni var nya
inom handikappomsorgen?
Roger Karlsson: Ja, nu finns ju vi hr. Betonghckarna. Och hindrar ungdomarna att komma fram.
Erik Samuelsson: Dom reser till Thailand istllet.
RK: Jo, det r en stor skillnad. Vrdaryrket har verkligen blivit ett genomgngsyrke. Och mycket beror det p att det idag inte finns ngot naturligt stt att slussas in i yrket och gradvis prva p ett strre ansvar. Karrirvgarna inom yrket r till stor del stngda. Och lneutvecklingen har varit usel. Nr vi brjade slussades man efter ett tag in p den ettriga vrdarutbildningen, fick lite hgre ln och ett utkat ansvar. Idag, nr vi sitter p pengarna sjlva, s ser vi att vi helt enkelt inte har rd att skicka ivg ngon p ett halvrs utbildning. Vikariekostnaderna blir fr hga. P brjan av 90-talet hade i princip all fast personal gtt vrdarutbildningen. Men nu hller kunskapsnivn p att snkas rejlt.
Gerd God Nilsson: Nej, tyvrr r det ju ingen som gr omsorgsprogrammet.
ES: Och den gamla grundutbildningen, GPU och PPU r nedlagd!
GGN: Idag krver man nstan alltid hgskoleutbildning av den som sker en frestndartjnst. Det innebr att vi gtt tillbaka till gamla tider. D v s att mnga som r duktiga och som gtt den lnga vgen inte kan f arbetsledande tjnster eftersom de inte har den utbildning som krvs. Och mjligheten att vidareutbilda sig har frsvunnit eftersom man ofta har frsrjningsansvar och arbetsgivaren numera inte betalar ln under utbildningen. Det r slseri med mnskliga resurser.
RK: Det borde vara intressant att jmfra vilka som stannar kvar p frestndartjnsterna: De som gtt den lnga vgen och som sedan utbildat sig med std frn kommunen eller de som kommer direkt frn hgskoleutbildningen utan tidigare erfarenhet?
RK: En annan skillnad r att det idag r s reglerat vilken omsorg som ska ges. Nr vi brjade befann vi oss ofta i ett grnsland mellan ideellt och professionellt arbete. Idag kan man se grupper som tvingas ka hem till gruppbostaden frn fredagsdansen lngt innan Arvingarna har spelat frdigt. Bara fr att personalens arbetstid r reglerad.
Eva Jeppson: Det dr r en arbetsledarfrga i frsta hand. Vi mste g fre nr det gller attitydfrndringar. Vi mste puscha p fr alternativa arbetstidsformer.
RK: Kanske beror mycket av denna oflexibilitet p att de flesta vrdare idag r ldre n p 80-talet. Mnga har trttnat och trivs egentligen inte med sitt arbete.
Har det kommit nya krav frn de som bor i
gruppbostderna?
ES: Jo, vi har ftt en helt annan kategori brukare. Det r fler som kommer frn andra kulturer och fler som stller annorlunda krav n frr. Brukarna och deras frldrar r yngre nr de flyttar frn frldrahemmet till en gruppbostad.
GGN: De flesta som flyttade ut frn vrdhemmen var 40 r och mer. De hade ofta svrt att bli sjlvstndiga i sina egna hem. De var s vana vid att inte kunna styra sig sjlva. Men ofta r det likadant med dem som nu flyttar in i gruppbostderna direkt frn hemmet. De har svrt att frst att de inte behver frga mamma om allt.
EJ: Det dr r bde och. Dr jag arbetade frut fanns en grupp tjejer med utvecklingsstrning som bjd in varandra och satt och snackade. De hade kommit s lngt att de kunde sga till personalen att de ville vara ifred nr de t ex fikade. D blir man glad och knner hopp!
ES: Men det var ju nd en fantastisk tid efter utflytten! Mnga utvecklingsstrda utvecklades ju otroligt. Och man ville prva allt: kkade r lk och halsade vinger - t sig igenom allt tills man hittade det man sjlv ville ha. Det fanns en livlig diskussion om detta och personalen solidariserade sig med brukarnas vilja att forma sina egna liv.
RK: Det fanns ett tydligt VI p den tiden. Vi utgick frn att det fanns en samhrighet bland alla inom omsorgerna. Bde brukare och personal. Det hr VI:et r borta - p gott och ont.
GGN: Frr handlade det mycket mer om gruppen. Nu handlar det mer om vars och ens eget jag.
ES: Jo, men det var bttre solidaritet frr. Vi stod utanfr landstingshuset och skanderade: "Utvecklingsstrd, sllan hrd!" Idag r det tyst. Och FUB ligger lgt nr det gller personalutbildningen.
RK: Det som r bra med att grupptnkandet frsvunnit r att stdet blivit individuellt. Men samtidigt finns en ovilja att se det som faktiskt r gemensamma problem. Och lojaliteten frn personalen r inte s stark.
EJ: Om man inte har rtt utbildning kan det vara svrt att skilja p egna och andras behov.
GGN: Det svra r nu som frr att lra sig att hantera bindningar.
RK: Men se p de utvecklingsstrda som flyttar ihop. Jag r helt vertygad om att det var fler som gjorde det p 80-talet. D solidariserade sig personalen med dem och hjlpte dem att ta strid mot ofrstende eller motvilliga anhriga. Men det sker knappast idag.
Att vara frestndare r mnga gnger en ensam position. Man ska hantera krav frn brukare, anhriga, personal och frvaltning. Hur klarar ni av det?
RK: Man kan alltid luta sig mot lagen.
GGN: Ja lagen, LSS, r faktiskt ett bra arbetsredskap. Man kan ta fram den och visa. "Vi kan inte handla s eller s fr det strider mot lagens mlsttning". Det r effektivt.
GGN: Det r bra att formalisera ibland. Att inte grva ner sig i konflikter utan frska reda ut vad som faktiskt finns i form av riktlinjer och mlsttningar. Att informera alla om vilken budget vi har. Det r ocks ett stt att skapa struktur.
EJ: Det r viktigt att vi r stolta ver det som vi faktiskt utrttar. Att vi skter allt p ett riktigt stt. Att vi informerar facket, har koll p pengarna och ser till att mlsttningarna hlls levande. Vetskapen om att man gjort allt s bra man kan rcker lngt.
RK: Det r nr det kollegiala stdet uteblir som man r riktigt illa ute. Man behver ett bollplank.
GGN: Vi gamlingar har hittat vra ntverk. Det r svrare fr de yngre.
Hur ska en bra frestndare vara?
RK: Du har ju oss p bild! sch, jag skojade bara... Det viktigaste r att man frmr lsgra alla medarbetares resurser. Att vi understdjer kreativitet och att vi ser till att de "goda medarbetarna" fr plats.
GGN: Man mste ha en grundlggande kunskap om LSS. Man br nog ocks ha klart fr sig bakgrunden till att det ser ut som det gr idag. Man mste ha tlamod och man mste frst vad personalrollen innebr, s att man kan sttta p ett bra stt.
EJ: Rekryteringen r det viktigaste redskapet. Det r viktigt att man fr rtt personal. De mste se sitt arbete som ett yrke.
GGN: Man mste vara tydlig nr man rekryterar. Vad r behovet? Man mste informera den som sker om vilka ml vi har och vad vi frvntar oss.
RK: Det r bra att ha olika personligheter i arbetsgruppen. Men alltfr stora olikheter klarar vi inte av. Ingen str i lngden ut med att plocka disk efter andra.
Hur har frestndarrollen frndrats?
GGN: Det r mer ekonomi idag.
ES: Man har en rad olika uppdrag utver grunduppdraget.
RK: Och man har ett strre helhetsansvar. P gott och ont. Vi r mer sjlvstndiga nu.
Hur ser ert ansvar ut i praktiken?
EJ: 3 enheter, 17 bo-en-de, gruppbostder.
RK: 4 enheter 27 boende, kollo.
GGN: 1 enhet, 14 boende, gruppbostder + ansvar fr ppna hemtjnsten, kontaktpersonerna, avlsarservicen m m.
ES: 3 enheter, 14 boende, gruppbostder.
EJ: Jag har haft ansvar fr frn 2 enheter upp till 8. En lagom niv r mellan 3 och 4 enheter med 25 till 30 medarbetare. Det blir tex omjligt att hinna med utvecklingssamtal om man har fler medarbetare.
RK: Det r ju en omjlighet att hinna med medarbetarsamtal, konferenser, planeringsmten, personalrekrytering, budgetarbete och arbetsledning nr man har fler n tre gruppbostadsenheter med 25-30 personal. Dom som sger att dom gr det ljuger.
ES: Det r en mycket stark press p oss idag frn frvaltningarna. Och den handlar inte uteslutande om ekonomin utan ven om kvalitetsgarantier, lnesamtal, utvecklingssamtal m m.
GGN: De kunskaper som fanns i organisationen om handikapp har utarmats.
EJ: Istllet har vi ftt lra oss att tala om vad vi gr och varfr.
RK: Och vi har inget std frn vuxenteamen lngre. Dom frsvann vid kommunaliseringen. Ofta fr vi hra frn andra verksamheter att vi inom handikappomsorgen har en egen "grddfil". Vi hamnar s ltt i en frsvarsposition.
GGN: Ja, vi blir ofta jmfrda med t ex ldreomsorgen. Men de flesta glmmer att den omsorg som vi frmedlar r till personer som behver std hela livet. Det r bra nr FUB finns med i handikapprdet. D blir vi starkare.
ES: Tempot i kommunen r hgt. Det gller att ligga p hela tiden.
RK: Ja, hr finns ngot som hnt. Det r nstan inte tilltet att gra misstag lngre. Vi mste gra allt s rtt. Och det skapar i sig rdsla. Man vgar inte prva i samma utstrckning som tidigare.
GGN: Kanske r det vi som inte vgar slppa fram initiativen i samma utstrckning. Vi tnker p alla de misstag som vi gjorde.
ES: Men framfr allt r det ju LSS som krver mer av oss. Rttigheterna och mlsttningen.
EJ: Frr var det ju vi personal som bestmde allt...
RK: De anhriga r mer kritiska och krvande. Instllsamheten och tacksamheten r borta. Liksom chokladpralinerna till jul. Och det r en vldigt positiv utveckling. I det hela. Den enda gngen d man knner tvekan infr det kade anhriginflytandet r nr man ser hur personer med lindrig utvecklingsstrning hmmas i sitt vuxenblivande av detta. Men det r nd en bisak.
ES: Den pedagogiska sidan har minskat betydligt. Idag r det stda och tvtta som gller. Trots lagen s tycker jag att sjlvbestmmandeperspektivet har frsvunnit.
GGN: Ja, vi borde satsa mycket mer p den pedagogiska inriktningen.
EJ: LSS krver att man arbetar p ett annat stt n frut. Samtidigt saknar fler utbildning idag och d kan det vara svrt att st emot kraven frn omgivningen.
RK: Mnga anhriga har fortfarande inget frtroende fr att vi vill deras barn gott. Det r trist. Fr det r nd det som alla frldrar behver knna: att dom som jobbar hr lskar mitt barn.
GGN: Det trista r ocks att personer med utvecklingsstrning fortfarande blir "placerade". Trots allt prat om annat s r man livegen i kommunen eller stadsdelen.
RK: Om jag skulle rda ngon ung frestndare som brjar sitt arbete nu s tror jag att det viktigaste r att man ser till att man har ett bra std. Det borde vara lag p handledning fr denna typ av tjnst. r man oerfaren ropar man ju inte sjlv p hjlp, det mste ens chefer se till. Jag tror ocks det r vanligt att man ger upp nr man vill se snabba frndringar. Det finns alltfr mnga gamla strukturer och frestllningar kvar p mnga enheter. Att frndra r en lng process, i grunden handlar det mycket om mnniskosyn och den ndras inte i en kovndning. S man behver mycket tlamod och is i magen.
Men varfr r ni kvar inom handikappomsorgen?
EJ: Jamen, det r ju ett roligt jobb!
RK: Kan inte tnka mig ngot annat.
GGN: Det r s intensivt.
ES: Kanske fr att vi alla har ett starkt engagemang. Och fr att vi har en utvecklad knsla fr det absurda i tillvaron!
I sina freskrifter och
allmnna rd, SOSFS 2002:9
skriver Socialstyrelsen fljande om den person som frestr verksamheten:
4 € Samtliga former av bostad med srskild service fr vuxna skall ha en av huvudmannen srskilt utsedd person som frestr verksamheten.
5 € Med lmplig utbildning enligt 3 € frordningen (1993:1090) om std och service till vissa funktionshindrade avses en hgskoleutbildning som r relevant fr att en person skall kunna frest verksamheten i en gruppbostad. Den person som av huvudmannen r utsedd att ha denna ledarskapsfunktion skall ha tillrcklig kunskap och kompetens fr att bl.a. kunna ansvara fr att
- arbetet organiseras s att den enskilde genom omvrdnaden tillfrskras goda levnadsvillkor,
- omvrdnaden knnetecknas av en god etik och ett vrdigt bemtande,
- omvrdnaden fr varje boende planeras, dokumenteras och fljs upp,
- kommunens eventuella vriga krav p eller riktlinjer fr vad som skall dokumenteras verkstlls,
- rutiner finns fr att hantera synpunkter och klagoml,
- personalen har den kunskap som behvs fr en ndamlsenlig verksamhet,
- personalens behov av handledning tillgodoses,
- personalens behov av kompetensutveckling bevakas och stds,
- personal rekryteras och introduceras,
- verksamheten planeras, utvecklas och utvrderas,
- verksamhetens resultat frmedlas till verordnade och politiker, och
- verksamheten utvecklas i takt med ndrad lagstiftning och nya forskningsresultat.