Artikel frŒn Intra 4/2002.
"Det Šr sŒ tyst nufšrtiden..."
Lena Retzius Šr den
ombudsman som pŒ central facklig nivŒ Šr ansvarig fšr vŒrdare och personliga
assistenter:
- Vi hšr aldrig nŒgot frŒn
personalen inom handikapp-omsorgen, sŠger hon. Det Šr sŒ tyst. Dom skriker och
gapar inte pŒ oss. Och skriker man inte sŒ uppmŠrksammas man inte.
Lena Retzius har liksom LO-ordfšrande Vanja Lundby, varit underskšterska pŒ Danderyds sjukhus innan hon blev ombudsman. Sedan ett Œr tillbaka Šr det hon som ansvarar fšr vŒrdarnas yrkesfrŒgor pŒ Kommunalarbetarfšrbundet. Hon ser nŠstan lite skamsen ut nŠr jag besšker henne pŒ Kommunals fšrbundsexpedition intill Odenplan i Stockholm.
- Den mesta tiden har gŒtt Œt till frŒgor runt de personliga assistenterna. Idag finns det ca 40 000 personliga assistenter. Men eftersom det Šr ett lŒgbetalt genomgŒngsyrke sŒ Šr organisationsgraden lŒg, ca 50%. Fram till Œr 2010 sŒ rŠknar man med att det kommer att behšvas ytterligare 20 000 personliga assistenter.
Att det kan bli problem med rekryteringen Šr alla ense om. En personlig assistent tjŠnar Šnnu sŠmre Šn en vŒrdare. r 2000 var medellšnen 14 751 kr/mŒn fšr heltider. Lena Retzius understryker flera gŒnger att nŠr det gŠller lšneutvecklingen fšr personal inom handikappomsorg sŒ har Kommunal anledning att se sjŠlvkritiskt pŒ sin verksamhet.
- Vi mŒste ta reda pŒ vad medlemmarna vill, sŠger hon. Det Šr inte bara fšrbundskontoret som behšver ta sig en funderare pŒ vad man vill gšra med vŒrdarna som medlemsgrupp. €ven avdelningar och sektioner har ett ansvar fšr att vŒrdarna kŠnner sig hemma i vŒr organisation. Idag finns det betydande regionala lšneskillnader. I SkŒne tjŠnar vŒrdare Šnda upp till 18 000 i grundlšn. Men det ser betydligt sŠmre ut i norr. I Dalarna t ex Šr lšnerna i handikappomsorgen extremt lŒga.
Riktigt varfšr Kommunal har lagt ner den yrkeskommittŽ som fšrr drev vŒrdarnas intressefrŒgor vet hon inte.
- Men pŒ en del stŠllen, Stockholms lŠn t ex, finns det branschrŒd fšr handikappomsorgen, berŠttar Lena Retzius. NŠr jag pŒstŒr att vŒrdaryrket hamnat pŒ efterkŠlken rejŠlt vill hon ŠndŒ inte riktigt hŒlla med:
- Nej, i det stora hela sŒ tycker jag ŠndŒ att man har fšljt med i lšneutvecklingen. Men, sŠger hon, vŒra medlemmar var ju bŠttre utbildade fšrr. Tanken var ju att mŒnga skulle gŒ omvŒrdnadsprogrammet och skaffa sig pŒbyggnad med inriktning pŒ handikappomsorg. Men sŒ har det inte blivit. Den individuella lšnesŠttningen har ocksŒ blivit en besvikelse. Tanken var ju att den skulle innebŠra en sporre fšr personal att vidareutbilda sig och ta pŒ sig ett škat ansvar. Tanken var vidare att arbetsplatsombuden skulle ha kunskap och kompetens att švervaka lšnesŠttningen sŒ att den sker efter šverenskomna principer. Men sŒ har det inte heller blivit. Idag Šr det oftast cheferna som godtyckligt bestŠmmer lšnesŠttningen.
Hur ska dŒ den vŒrdare som Šr missnšjd med lšn och utbildningsmšjligheter gšra?
- Man kan ringa till mig, man kan ta kontakt med sin sektion, man kan gŒ pŒ fackfšreningsmštena och begŠra att de ska driva denna frŒga.
Det Šr uppenbart att man pŒ centralt fackligt hŒll verkar gŒ och vŠnta pŒ nŒgot slags reaktion frŒn fŠltet. Men Lena Retzius tillŠgger fšr sŠkerhets skull:
- Vi mŒste ta tag i de hŠr frŒgorna. NŠsta Œr kommer vi att Šgna mer kraft Œt de hŠr grupperna.