Artikel ur Intra 4/1997

 

 

 

 

EN €RER€DDNING

 

 

 

MŒnga Šldre vŒrdare mŒr dŒligt idag. Nu, nŠr anstalterna och vŒrdhemmen i det nŠrmaste fšrsvunnit sŒ bšrjar historieskrivningen. Och det Šr inga vackra saker som framtrŠder. VŒrd pŒ lšpande band, švergrepp och avhumanisering. De fŒ personer med utvecklingsstšrning som har fšrmŒgan att uttrycka sig och som nu sitter i sina egna lŠgenheter och blickar bakŒt vittnar enstŠmmigt om hur nedbrytande och omŠnsklig anstaltstillvaron varit fšr dem. Det Šr bra att sŒ sker. Det kollektiva omhŠndertagandet av mŠnniskor, deporteringen av funktionshindrade individer till stora fšrvaringsplatser vŠl avskilda frŒn samhŠllsgemenskapen Šr och fšrblir ett lika mšrkt kapitel i vŒr historia som tvŒngssteriliseringarna. Domen Šr hŒrd. Men den drabbar fel personer.

De som en gŒng  beslutade om denna verksamhet har fšr lŠnge sedan lŠmnat sina bastioner och drabbas inte av kritiken. De har sŠllan nŒgra egna erfarenheter av de mŠnniskor det gŠller och behšver inte bry sig sŒ mycket.

Annat Šr det med vŒrdarna. MŒnga upplever nu hur hela deras livsinsats kritiseras och hŒnas. "Hur kunde ni?", frŒgar de unga vŒrdarna idag nŠr de fŒr en inblick i hur gŒrdagens omsorger sŒg ut. Och man tiger och muttrar att "sŒ illa var det vŠl ŠndŒ inte", trots att man vet att det var just det det var. Erfarenheterna frŒn gruppbostŠder och andra boendeformer talar sitt entydiga sprŒk som man inte kan blunda fšr. De som flyttat ut frŒn vŒrdhemmen, som nu bor i egna lŠgenheter och som behandlas med respekt fšrvandlas frŒn vŒrdobjekt till sjŠlvstŠndiga individer. Det Šr nŠr man ser det som man sŒ lŠtt kŠnner den dŠr blandningen av sjŠlvanklagelser och resignation. Och ibland ilska šver att fŒ se sin arbetsinsats sŒ grymt fšrvandlad till nŒgonting negativt.

 

Vi pŒ INTRA ser ingen som helst anledning att delta i denna svartmŒlning av vŒrdarnas arbetsinsats. Vi har med all vŒr kraft och fšrmŒga slagits fšr anstalternas och vŒrdhemmens avveckling, men att dŠrfšr dšma dem som under ytterligt svŒra omstŠndigheter slet med trŠning, blšjbyten, tvŠtt och stŠd pŒ vŒrdavdelningarna vore huvudlšst. TvŠrtom vill vi resa ett Šreminne šver alla dessa tusentals mŠnniskor som gjorde sitt bŠsta under omstŠndigheter som dagens vŒrdare knappast kan fšrestŠlla sig. Allt var inte skit pŒ vŒrdhemmen. Merparten av personalen bevarade sin mŠnsklighet ocksŒ i denna omŠnskliga miljš. De fšrsškte sŒ gott det gick att ge trygghet och omtanke. Och de andra, som helt eller delvis blev en del av miljšns rigida omŠnsklighet, var sjŠlva offer. Institutionernas nedbrytande miljš drabbade inte bara dem som vŒrdades dŠr.

 

Vi konstaterar att vŒrdhemsavvecklingen i det nŠrmaste fungerat bra. FrŠmst pŒ grund av att ansvarsfull personal stšttat och hjŠlpt till. TvŠrtemot vad som ibland sŠgs sŒ kan vi ocksŒ se hur merparten av vŒrdhemspersonalen haft fšrmŒga att tŠnka om och med all sin kraft och fšrmŒga hjŠlpt till att utveckla det integrerade boendet. De flesta som bott pŒ vŒrdhem bŠr sina revor och sŒr i sinnet. Men de flesta har ocksŒ klarat av det svŒra steget ut i samhŠllet. Det hade de inte gjort om de inte fŒtt ett bra stšd av vŒrdhemspersonalen. Och deras fšrmŒga att ta fšr sig av den nya vŠrld som šppnat sig hade varit Šnnu mycket sŠmre, om de inte ocksŒ under vŒrdhemstillvaron mštt godhet och omtanke.

 

ke Johansson har i sin redan klassiska bok "kes bok" formulerat den kanske kraftfullaste fšrdšmelsen gentemot anstalterna. Men trots allt Šr inte ke Johanssons uppgšrelse med fšrtrycket helt nattsvart.

 

Det fanns Šnglar Šven pŒ detta kŠrlekslšsa stŠlle. VaktmŠstare Tage var en sŒdan. Ingen fšrestŒndare i vŠrlden kunde skrŠmma honom till att bšrja hata barn. Vi visste snart var vi hade vŒr beskyddare. Han var den sŠkraste, den vi kunde lita pŒ Šven nŠr vi hade pallat Špplen och gšmt dem pŒ hšskullen fšr att ha och knapra pŒ nŠr vintern kom. Vi upptŠcktes - och skyddades av vŒr šverŠngel! Han visste vad det var att vara barn. Att vara inlŒsta barn.

 

Under hela anstaltsepoken fanns dom ju dŠr. Dessa vardagens hjŠltar som envisades med att fšrsška skapa mŠnsklighet i en omŠnsklig miljš. IstŠllet fšr att kŠnna sig nedvŠrderade och anklagade idag, borde de kŠnna sig stolta. Heder Œt dem.

Hans Hallerfors