Artikel i Intra 2/2000.
Vilka blir sŠrskolebarn?
Vilka barn som bšr gŒ i sŠrskola har varit ett problem sŒ lŒngt man kan minnas! Det beror pŒ att det inte finns nŒgon naturlig grŠns mellan att vara utvecklingsstšrd och icke utvecklingsstšrd. SŠrskilt svŒrt blir det dŒ man lagstiftar. SŒ var det redan 1944 nŠr den fšrsta lagen om undervisning av sinnesslša kom och sŒ Šr det Šn idag.
Syftet med lagen 1944 var att kunna tvinga de bildbara sinnesslša barnen att gŒ i sŠrskola. Att det var landstingen som skulle anordna sŒdana som internat var sjŠlvklart - de flesta landstingen hade redan gjort det. Men effekten av lagen var klen - precis som tidigare var det endast en brŒkdel av alla sinnesslša barn som kom dit. Det hŠngde samman med att man fick problem med att beskriva vilka barn som var bildbara sinnesslša, bŒde "uppŒt" mot de som borde klara sig i folkskolan och "nerŒt" mot de s. k. obildbara barnen.
Problemet Œterkom i 1954 Œrs lag. DŒ skrev man att lagen omfattar de med en allmŠn psykisk efterblivenhet som inte klarar sig i den vanliga skolan. De andra efterblivna, de s.k. debila barnen, bšr gŒ i hjŠlpklass. Departementschefen sa Šven att lagen inte Šr tillŠmplig pŒ dem vilkas utvecklingshŠmning beror pŒ miljš eller uppvŠxtfšrhŒllande eller kroppsliga sjukdomar, som inte beršr det centrala nervsystemet, eller dŒ hŠmningen endast Šr partiell. "Att under lagen fšra in alla barn, som av nŒgon anledning inte kan fšlja undervisningen i den vanliga skolan eller hjŠlpskolan, kunde inte komma ifrŒga." - Vem som skulle hjŠlpa dessa barn sa han inget om! Inte heller om vilka barn som egentligen borde gŒ i sŠrskola och inget om intelligenstestning. Men i praktiken hade man sedan ett tiotal Œr tillbaka bšrjat anvŠnda sig av kvoten 70 som grŠns.
I omsorgslagen 1967 Œterkom samma kriterier: Utvecklingsstšrd var man om man hade en betydande nedsŠttning av de intellektuella funktionerna och om man inte kunde tillgodogšra sig grundskolans undervisning. I fšljdfšrfattningar betonades vikten av en helhetsbedšmning av barnet - kvoten fick inte vara avgšrande. Problemet med grŠnsen "nerŒt" fšrsvann, eftersom man nu infšrde trŠningsskolan.
I SŠrskolekommittŽns betŠnkande 1991 stŒr det att det avgšrande vid bedšmningen av vilken skolform som eleven skall gŒ i bšr vara dennes faktiska mšjligheter att klara grundskolan eller gymnasiet med hŠnsyn till bŒde elevens funktionsnivŒ och effekterna av stšdinsatser frŒn skolan. - AlltsŒ i princip samma som 1954.
Det Šr intressant att notera att sŠrskolan mig veterligt aldrig haft en vŠntelista fšr inskrivning. Problemet Šnda till 1970-talet var det motsatta - det var endast en brŒkdel av alla barn, som skulle behšva gŒ i sŠrskola, som fick mšjligheter till det.
Antalet sŠrskolbarn fšrdubblades nŠr internaten ersattes av externaten och nŠr trŠningsskolan infšrdes. Samma fšrhŒllande har fortsatt att gŠlla: Alla barn som velat gŒ i sŠrskola har kunnat tas emot. Men frŒgan om vilka barn som egentligen ska gŒ i sŠrskolan Šr fortfarande oklar. Det avgšrs av flera sammanfallande faktorer hos barn med en begŒvning under ca 70 (IQ). Men man borde bli duktigare i att analysera vilka faktorer!
Inom sŠrskolan har man alltsŒ anvŠnt det relativa handikappbegreppet innan det formulerades pŒ 1970-talet. D.v.s. det handikapp som ett barn har Šr inte bara beroende av barnets funktionshinder utan Šven av det stšd barnet fŒr. Barnet har visserligen inlŠrningshinder och minnessvŒrigheter, som lŒter sig mŠtas som en intelligenskvot under 70, men effekten av dessa kan hos vissa barn minskas genom ett bra och individuellt utformat stšd sŒ att det kan gŒ kvar i grundskolan. Andra mŒste fŒ undervisning av en sŠrskollŠrare.
Man ska dŒ ha klart fšr sig att antalet barn med en kvot kring 70 Šr betydligt fler Šn de med en kvot kring 65. Det Šr det fšrhŒllande som gšr att diskussionen om de s.k. grŠnsfallen stŠndigt Šr aktuell.
Som ett exempel pŒ hur svŒrt det Šr att sŠtta en grŠns som inte finns kan nŠmnas att en inventering i slutet av 1980-talet visade att det gick dubbelt sŒ mŒnga barn i sŠrskola i GŠvleborgs lŠn Šn i Stockholms lŠn. SŠrskolekommittŽn kunde inte fšrklara varfšr.
I en annan undersškning vid den tiden fann man att 1,45% av eleverna i Œrskurs 6 i grundskolan hade en kvot under 70 samtidigt som 0,74% av eleverna gick i sŠrskola. Endast vart tredje barn med en sŒdan kvot gick sŒledes i sŠrskola. Vad gŠller betyg var de i grundskolan inte sŠrskilt utpekade.
1. Under fšrsta hŠlften av 1990-talet šverfšrdes ansvaret fšr sŠrskolan till kommunerna. Den ideologiska fšrvŠntningen var att man genom en škad samverkan mellan de bŒda skolformerna skulle kunna pŒskynda integreringsprocessen. Som ett led i detta har de tvŒ lŠroplanerna sammanfšrts.
Utbytet av elever och Šven lŠrare mellan grundskola och grundsŠrskola har škat med en škad fšrstŒelse fšr varandras pedagogik som fšljd. PŒ mŒnga hŒll Šr rektorn fšr grundskolan Šven rektor fšr sŠrskolan.
2. Antalet elever i grundsŠrskolan škade med 62 % under Œren 1992-1999, frŒn 5300 till 8600. Orsaken till detta har Magnus Tideman analyserat i sin avhandling. Det togs upp i INTRA nr 1/99.
Behovet av fler speciallŠrare i bŒde grundskola och sŠrskola har škat betydligt. Sju procent av lŠrarna i sŠrskolan har ingen pedagogisk utbildning och en tredjedel saknar adekvat utbildning
3. Sedan fyra Œr tillbaka har man bedrivit en fšrsšksverksamhet som innebŠr att fšrŠldrarna skall fŒ avgšra om deras barn skall gŒ i sŠrskola eller i grundskola. Regeringen har nu bestŠmt (prop. 1999/2000:68) att fšrsšksverksamheten skall fortsŠtta till sommaren 2005.
En rad problem mŒste lšsas under tiden. Det gŒr inte att lŠgga ansvaret fšr undervisningen pŒ elevassistenter sŒ som man gjort fšr de barn dŠr fšrŠldrarna bestŠmt att de ska gŒ kvar i grundskolan. Det ger dem inte en skolgŒng likvŠrdig med de andra elevernas. Man mŒste kunna anpassa kursplanerna och Šven betygskriterierna anser Skolverket.
Inte heller Šr situationen bra fšr de elever som skrivs in i sŠrskolan, men som stannar kvar i en grundskoleklass som integrerade. MŒnga av dem vŠljer att gŒ šver till sŠrskolan i de hšgre Œrskurserna.
Skolverket ska nu fŒ i uppdrag att "fšrdjupat fšlja och utvŠrdera fšrsšksverksamheten" inklusive hur det gŒr fšr de individualintegrerade eleverna. Avrapportering ska ske Œr 2002.
TyvŠrr har vi ingen forskning som belyser effekten pŒ barnet av den utveckling som skett det senaste decenniet. Vi vet inte ens vad som utmŠrker de barn med en kvot under 70, som inte identifieras som sŠrskolebarn, i jŠmfšrelse med de dŠr man aktualiserar frŒgan om sŠrskola. Inte heller vet vi fšrutsŠttningarna och resultatet av i grundskolan integrerade sŠrskolebarn. Detta trots att 42% av sŠrskolebarnen Šr integrerade i grundskolan i glesbygdskommunerna. En del sŒdana studier fanns tidigare och en stšrre studie om samverkan mellan sŠrskola och grundskola pŒgŒr inom stiftelsen ALA.
En aktuell studie Šr intressant i detta sammanhang. Anna Blom har undersškt vilka svŒrigheter de elever hade som skrevs in i sŠrskolan i Stockholms stad Œr 1993 (32 barn) och 1997 (67 barn).
Under det senare Œret hade 13% av barnen autism eller autismliknande tillstŒnd mot 4% 1993 och 10% hade DAMP mot inget barn 1993. €ven barn med tal- och sprŒkstšrningar har škat, men inte lika markant. Den stora minskningen ligger pŒ barn med somatiska och sensoriska avviklelser: Det hade nŠra halva antalet barn 1993 mot bara 22% 1997.
En annan skillnad mellan de tvŒ ŒrgŒngarna Šr att barnen i den senare i stšrre utstrŠckning har kommit till sŠrskolan efter en tid i grundskolan. De har, sŒ att sŠga, slagits ut.
Anna Blom har Šven undersškt de rekommendationer som psykologerna gšr. Av alla Šr det behovet av en annan pedagogisk miljš som har škat mest.
Hon anger att efterfrŒgan pŒ psykologiska utredningar av elever har škat. Det Šr inte lŠngre tabu att tala om skolbarns olikheter och olika begŒvningsnivŒer. "Sorteringsmaskineriet har kommit igŒng igen efter en tid av likhetstŠnkande."
Det Šr lŠraren som har ansvar fšr att upptŠcka avvikelser hos barnen, men lŠrare vŠntar olika lŠnge med att ta kontakt med psykologen (och med fšrŠldrarna, kan man fšrmoda). HŠr Šr nŒgra utlšsande faktorer: StadiešvergŒng, fšrŠndring av klassammansŠttningen, byte av lŠrare, brist pŒ arbetsro, stor klass, bristande tillgŒng pŒ speciallŠrare, mobbning och utanfšrskap.
Detta Šr i sann verklighet de handikappande faktorerna! De flesta av dessa kan man motverka och dŠrmed undvika hela den traumatiserande process som en šverfšring till sŠrskolan kan innebŠra. Dessutom kommer sŒdana insatser att fšrbŠttra situationen fšr alla elever i grundskolan - med eller utan inlŠrningshinder.
Grundskolans situation har aktualiserat frŒgan om sŠrskilda undervisningsgrupper. Den officiella policyn Šr att sŒdana fŒr endast bildas temporŠrt och inte permanent, men grŠnsdragningen Šr svŒr. En undersškning visar att antalet sŠrskilda fasta undervisningsgrupper har škat under de senaste Œren. Samma tendens gšr sig gŠllande inom sŠrskolan dŠrfšr att Šven eleverna dŠr har mer heterogena svŒrigheter Šn tidigare. Detta stŠller nya krav pŒ speciallŠrarens kompetens.
Det viktigaste Šr nu att fšrbŠttra situationen fšr alla barn med sŠrskilda svŒrigheter i grundskolan. Den utslagning som pŒgŒtt de senaste Œren Šr bŒde irrationell, kostsam och psykologiskt traumatiserande. Den gšr ont vŠrre fšr en del. Fšr andra Šr den en rŠddning ur en situation som borde kunnat fšrebyggas.
Den pedagogik, de lŠromedel och den struktur med smŒ klasser som finns i sŠrskolan mŒste komma mŒnga fler tillgodo. GrŠnsdragningen mot grundskolan mŒste gšras just sŒ grŠnslšs och flexibel som begŒvningen hos ett barn.
Men Fšrbundet fšr utvecklingsstšrda barn, ungdomar och vuxna, FUB, Šr inte lika švertygad om denna inriktning som det var tidigare. Man vŠrnar naturligt nog om "sin" sŠrskola.
I grundsŠrskolan 7 800, varav 16% individualintegrerade
och 4% gruppintegrerade
Ca 10 000 av dem fŒr LSS-insats. Fšr ca hŠlften av dessa Šr det frŒga om rŒd och stšd.
Att lŠsa:
Anna Blom. SŠrskilda elever. Om barn i sŠrskola - bedšmningsgrunder, stŠllningstagande och erfarenheter. FoU-rapport 1999:28. 159 sidor. Stockholms stad. Fax 042 - 20 16 67. Pris 160:- exkl. moms o. frakt.