Artikel i Intra 4/1999.

Utvecklingsstörda barn på fritids

Peter Karlsudd i Kalmar har skrivit en avhandling om hur de utvecklingsstörda barnen mår på fritidshem. Han har med intervjuer och enkäter undersökt 81 barn på 73 olika fritidshem för att se hur dom trivs, utvecklas och om de har kamratrelationer. Och det generella svaret blir - jo, då, dom har det relativt bra. Men för en hel del är det inte bra nog. Allmänt sett har de sämre kontakter med de andra barnen än vad dom har sinsemellan och många har ingen bästa kompis. Bäst har de det som har en egen assistent.

Personalen är positiv till integreringen och föräldrarna är mera nöjda än personalen. Detta trots att personalen känner sig nog så isolerad i sitt arbete - kontakten med både särskolan och habiliteringen är dålig. Dom tycker att de vet för lite om varje barn och för lite om funktionshinder överhuvudtaget.

Fritids är en viktig omsorg! Här finns inga prestationsmål och här kan man utveckla kamratskap och sina intressen. Karlsudd visar att ska man lyckas med det måste personalen ha bra lokaler, få stöd och uppskattning från förvaltningen, vara utbildad och få handledning.

Mot detta syndas det och på många håll har man under 1990-talet återgått till en segregerad skolbarnsomsorg. Detta anser författaren vara mycket olyckligt. "Barn och ungdomar, som vuxit upp tillsammans med människor med handikapp, är en bra investering för ett framtida samhälle som på ett positivt sätt inbegriper alla människor", skriver han.

Som i många avhandlingar får man här en elegant översikt av de principer och de teorier som styrt utvecklingen inom området.

Karl Grunewald

Att läsa:

Peter Karlsudd. Särskolebarn i integrerad skolbarnsomsorg. 257 sidor. 1999. Lärarhögskolan i Malmö. Köps från förf.. Tel 0480-227 39.

Pris 200:- inkl. frakt.