Christina Renlund

Tal vid mottagande av  INTRA-priset

 

Stort Varmt Tack! Nr jag har frberett vad jag vill sga hr idag och mitt Tack har det mest ptagliga varit hur glad och stolt jag r. Att f Tacka, att f chansen att sga ngot om vad jag har varit med om i mitt lnga yrkesliv. Ett yrkesliv dr det har varit mjligt att kombinera starkt engagemang i arbetet med frebyggande insatser och uttriktat arbete, med medmnsklighet och socialt engagemang. Ett arbete dr jag har haft stora mjligheter att pverka och vara med om frndring bde direkt fr barn, unga och vuxna och deras familjer och ocks i skapandet av ny kunskap och nya insatser.

 

Att arbeta med personer i behov av srskilt std r alltid att samarbeta med frldrar och nrstende. Att bli frlder r att ge livshjlp och bli fr evigt srbar, sa en mamma till en flicka med utvecklingsstrning, en mamma som jag mtte p 80-talet. Det hon sa, har jag burit med mig. Och en pappa till en son med stora funktionsnedsttningar pratade om den stora sorgen och maktlsheten i att inte kunna ta bort sin pojkes svrigheter och sjukdom. Han sa: Varje barn oavsett sina frutsttningar r vrd att st upp fr och vara nrvarande fr och s sa han I mitt liv har gldjen vunnit ver sorgen med 2 - 1.

 

S till 2 minuters omsorgshistoria. Jag brjade som ny ung psykolog p Salberga specialsjukhus 1974 i en tid nr mnga barn och vuxna med utvecklingsstrning levde p anstalter och institutioner. Ni som inte har sett det i Sverige har sett bilder frn institutioner i vrlden. Psykologerna och POMS-handikappsykologernas frening arbetade kraftfullt tillsammans med andra i omrdet fr utvecklingsstrdas rttigheter att bo i sin familj och leva i samhllet och hade tillsammans med frldrar en stark inverkan p nedlggningen av institutionerna. Det hr r inte lngt borta i tid.

Det har jag tnkt mycket p i det bistndsarbete vi gjort i ideella organisationer nr vi till exempel utbildade alla blivande barnlkare i Lettland, eller nr vi arbetat fr mnskligare frhllanden p barnhem i Rumnien dr jag under mnga r tervnde till samma barn och samma barnhem. Och tillbaka till Sverige och till Karl Grunewald, Stiftelsen Intras grundare. Ingen har betytt s mycket fr utvecklingen i omrdet som Karl. Tnk att vi har haft en sn frebild. Karl, som jag mtte redan 1974 p just Salberga specialsjukhus. Han sa d till oss unga: "Ni kommer att mta mycket motstnd nr ni pratar om "ut frn institutionerna, nedlggning av anstalterna och ut i samhllet, det kommer att bli tufft" men ni r de som kan gra det. Kom ihg, jag str alltid bakom er, ni kan gra det. " Och Karl vi gjorde det. 15.000 personer flyttade ut i samhllet. Och vi vet alla att Karl har beskrivit samhllsutvecklingen  i sin bok Frn idiot till medborgare.

 

Till er som arbetar i fltet idag, till er unga kollegor som r hr vill jag sga: Ni r i ett omrde med stora behov av kunskap, av utveckling av kunskap, behov av samverkan. Behov av professionellt engagemang, srskilt idag nr LSS hotas. Och jag hoppas att ni i ert arbete fr std och kraft av nrheten till personerna sjlva och deras nrstende och ocks av andra professionella, precis s som vi i vr generation fick.

 

Vad har hnt p 40 r? Vad har frndrats p 40 r? Vi har gtt frn insatser som hade fokus frldrar till att under slutet av 1990- talet ocks erbjuda samtal och std direkt till barnet/personen som sjlv har funktionsnedsttning. Ett tiotal r senare kom insatser till syskon och sm syskon i frskolelder. Vi har gtt frn enskilda insatser till att se familjen som helhet. Professionellt har vi blivit bttre p att prata om funktionsnedsttning, om existentiella frgor och om samhllets insatser. "Varfr har barns och ungas rtt att f sin rst hrd haft s svrt att f genomslag i ditt omrde", frgade dvarande Barnombudsmannen Lena Nyberg mig nr jag hade skrivit boken Doktorn kunde inte riktigt laga mig 2007. "Varfr har det inte varit sjlvklart att prata med barn om det egna livet och funktionsnedsttningen eller att ge en kad delaktighet" , frgade hon vidare. Ja, jag tror att en del av svaret r att vi vuxna, bde frldrar och professionella, har knt oss oskra. Att vi fastnat i egna tankar om "r det rtt att prata nu? Ska jag vnta tills hon frgar?" Och vi har inte riktigt vetat vad vi ska gra eller hur vi kan prata. Idag vet vi mer, idag kan vi mer. Vi har hmtat kunskap frn barn, unga, vuxna, nrstende och skapat samtalsverktyg och stt att prata och ppna fr samtal.

 

Det finns ingen en-personspsykologi, vi r och blir till i vra erfarenheter och relationer. Att arbeta med personer i behov av srskilt std r drfr ocks alltid att samarbeta med frldrar och nrstende och samverkan mellan olika insatser. D vill jag sga ngot om nya boken Du fr vl sga som det r - som kom i mars 2017. 24 berttelser dr nrstende sjlva berttar. Vi fr fr frsta gngen berttelser frn fastrar, mostrar,  morbrder, en systerdotter, en gudmor och tv nrstende, allts de lite lngre bort i familjegemenskapen. De vars berttelser vi aldrig har hrt. Nya perspektiv, ny kunskap, nya stt att se.

I boken finns de glasklara minnesbilderna. Hr finns srbarhet och det nstan outsgligt svra. Hr finns livskraften, stoltheten och gldjen. Nr jag blev  intervjuad i PI Mnniskor och tro om boken s frgade journalisten som sin sista frga "Du skriver i Frordet som avslut": I arbetet har jag hrt stjrnorna sjunga. Vad sjunger stjrnorna om? Och jag r glad att jag i studion och direktsndning fann mitt svar: De sjunger om ett vi.

 

De anhrigas berttelser visar ocks hur det djupt personliga hr ihop med samhllet. Hr skymtar oro fr nedskrningar av samhllsstd, oro fr om stdet ska rcka, oro fr om frldrar ska orka. Oron fr om samhllets hjlp ska finnas nr den behvs, finnas i framtiden. Jag hoppas att delade berttelser ger kraft, kraft att ptala, kraft att kmpa, kraft att inte tystna. Och kanske r det som en faster i boken sger, en av anhrigas viktigaste uppgifter att hjlpa till att driva de sjlvklara frgorna om allas rtt till ett vrdigt liv. Kanske r det den viktigaste anhriguppgiften? Att visa sjlvklarheten i att f finnas, vara en del av en familj, en klass, en kompisgrupp, en arbetsgemenskap, ett samhlle. Att visa varje mnniskas vrde.

 

Kra Stiftelsen INTRA och tidskriften INTRA. Kra Hans! Tack! Jag r stolt ver formuleringarna i INTRA-priset och det som str dr - Att jag fr priset fr att ha byggt kunskap frn det barn, syskon och anhriga sjlva berttar.

 

Stort Varmt Tack Jag har jag ftt det finaste pris jag kan f. Pris inifrn verksamheten - pris frn en Stiftelse som arbetar med hjrta, kunskap och engagemang och som aldrig vacklar i sitt samhllsengagemang.

Stort Tack!

 

Christina Renlund