Artikel i Intra 3/2000.

 

 

 

 

 

 

Habilitering i Norge

 

 

 

I Norge ska landstingen (fylken) anstŠlla specialister fšr vuxenhabilitering. Som hos oss. Den regeln tillkom fšr ca 10 Œr sedan dŒ det fastslogs att kommunerna hade ansvaret fšr omsorgerna om utvecklingsstšrda. Meningen var att landstingen skulle ge service till kommunerna i form av koordination, fortbildning, medicinska och "kliniska" insatser. Alla var inte šverrens om vad de skulle gšra eller om vad som egentligen menas med habilitering. I huvudsak šverlŠts det Œt landstingen att sjŠlva avgšra hur tjŠnsterna skulle organiseras och utformas. (Norge har ingen sŠrskild lag som vŒr LSS och inga sŠrskilda regler om rŒd och stšd).

 

Hur blev det? Det framgŒr av en doktorsavhandling av Willy Lichtwarck.

 

Han konstaterar att de flesta som anstŠllts Šr vernepleier (ung. vŒrdare hos oss, men med tre Œrs utbildning). De har ofta vidareutbildning och lŒng erfarenhet. Antalet specialister Šr relativt fŒ och de vanligast fšrekommande bland dem Šr psykologer. Sex av de 18 landstingen har enbart vŒrdare anstŠllda.

 

Kommunerna utnyttjar denna service i mycket olika utstrŠckning. Det de har stšrst behov av Šr vid problem av psykiatrisk karaktŠr. De kommuner som har egna specialister anstŠllda definierar sitt behov av insatser frŒn habiliteringsteamet bŠttre Šn i dem utan sŒdana. Det har lett till det bakvŠnda fšrhŒllande att kommuner utan specialister utnyttjar landstingens specialister mindre Šn andra kommuner. 

 

SŠrskilt efterfrŒgad Šr vŠgledning och fortbildning av personalen. Det hŠnger samman med att 70% av dem som arbetar i direkt kontakt med vŒrdtagarna saknar sjukvŒrds- eller socialtjŠnstutbildning.

 

 

Att lŠsa:

 

 

Willy Lichtwarck. Specialistkrav og politisk reformbehov Š en studie av den fylkeskommunale habiliteringstjensen for voksne. Trondheim: NTNU, 2000.