Artikel frn Intra 4/2000.

 

Sparar till ett kilo spck

fr att verleva vintern!

 

 

Att vara utvecklingsstrd i Europas fattigaste land, Moldavien

 

Text: Magnus Tideman, forskare vid Wigforssinstitutet i Halmstad.

 

 

 

 

Nr jag stiger av bussen vid institutionen fr vuxna i utkanten av Chisinau, Moldaviens huvudstad, kommer han fram och presenterar sig:

"Hej! Jag heter Alexander och r 26 r. Min kropp r det inget fel p men huvudet hnger inte riktigt med."

S sger den lnge och store mannen i en tunn trja, sliten bl kavaj och grna byxor. Alexander bor i ett fallfrdigt mrkt hus tillsammans med flera hundra personer. En del av dem r ltt utvecklingsstrda som han, andra r ldre eller sjuka. Som mannen i 35-rs ldern som bor dr fr att han har diabetes, inget arbete och inga anhriga som kan hjlpa honom.

 

 

Ett kilo spck fr att verleva

 

I ett kallt mrkt och illaluktande rum ligger tv kvinnor i var sin sng. En rysktalande ldre dam och en delvis frlamad rumnsktalande kvinna p 45 r. De ligger dr dag ut och dag in utan att kunna tala med varandra. Varje mnad fr de motsvarande ca 30 svenska kronor i pension. Maten r snlt tilltagen och fr att verleva den kalla vintern i det ouppvrmda rummet r mlet att spara ihop 50 kronor s att de kan kpa ett kilo spck. Genom att ta det kanske de kan verleva vintern. Men det r inte ltt att spara ngra pengar nr man mste betala till personalen fr att bli tvttad.

 

 

Vacklande demokrati

 

Moldavien r Europas fattigaste land. Det var tidigare en del av fd Sovjetunionen men r numera en vacklande demokrati. Moldavien, som ligger mellan Rumnien och Ukraina, r ungefr lika stort som Jmtland men har en folkmngd p ca 4,3 miljoner. Ekonomiskt sett kan Moldavien jmfras med lnder som Nepal och Kambodja.

Sedan sjlvstndigheten fr 10 r sedan har bruttonationalprodukten sjunkit med 70%. Lner och pensioner har sjunkit med 80% och r idag en knapp femtedel av vad de var fre sjlvstndigheten. En genomsnittsln ligger nu p 100 kronor i mnaden medan existensminimum r 800 kr/mnad. Fattigdomen innebr t ex att mnga barn inte kan g kvar i skolan fr att de inte har rd att kpa skor.

 

 

Maffian skor sig

 

Att beska Moldavien r en kontrastrik upplevelse. Ute p landet r det lantbruk och hst och vagn som i Sverige fr kanske 75 r sedan. Mnniskor samlar pinnar i skogen fr att kunna elda eftersom elstrm bara finns ngra timmar om dagen, i bsta fall. Samtidigt med denna fattiga landsbygd finns McDonalds och andra liknande vsterlndska freteelser i stan. Efter sjlvstndigheten har majoriteten av befolkningen ftt det n svrare n frut medan en minoritet av maffia och politisk/byrkratisk verklass har kunnat sko sig.

 

 

kes bok vckte intresse

 

Inom ramen fr ett SIDA-finansierat bistndsprojekt, som Zenit i stersund ansvarar fr, fick jag mjlighet att under 10 dagar i oktober 2000 beska Moldavien. Genom mten med tjnstemn p lokal och nationell niv, samtal med fretrdare fr universitetet och framfrallt besk p institutioner fr barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder, fick jag lra mig om deras frhllanden samtidigt som jag fick tillflle att bertta om utvecklingen inom omsorgerna i Sverige. Framfrallt var moldaverna intresserade av att ta del av vrt synstt p funktionshinder och handikapp och vra erfarenheter av institutionsavvecklingen.

Inte minst gjorde ke Johanssons berttelse om tiden p och efter institution i kes bok ett starkt intryck. Nr ke beskriver lyckan ver att fr frsta gngen kunna stnga drren om sin egen lgenhet blev det upptakt till lnga diskussioner om frndring av dagens handikappolitik i Moldavien.

 

 

300 pojkar

 

Institutioner r idag den enda lsning som erbjuds personer med funktionshinder. Frldrar som fr barn med olika typer av funktionsnedsttningar rekommenderas att lmna barnen till institution, och de har sllan ngot val eftersom det inte finns ngon hjlp att f i hemmet. P en muromgrdad barninstitution ute p landet som jag beskte bor ca 300 pojkar i ldern 4-18 r. Ingen vet exakt hur mnga de r. Uppdelade p avdelningar efter lder samsas ett 20-tal i gemensamma sovsalar. Sngarna str ttt ihop, det finns inga ldor fr personliga tillhrigheter och de har inga andra klder n de som de har p sig. Det r mrkt och kallt och stort.

P grund av bristande personalresurser mter jag barn som sitter eller ligger fastbundna i sina sngar och barn som framfrallt sker kontakt. Oavsett lder vill de prata med mig, knna p mig, bli burna av mig. De utstrlar avsaknad av nrkontakt med vuxna.

P en avdelning fr de mindre barnen r det ont om leksaker och gldjen ver att f ett gosedjur r inte att ta fel p. Samtidigt finns det ytterligare 280 barn som inte fr ngot. Barnens bedjande gon etsar sig fast p nthinnan och vcker mig varje natt i veckor efter besket.

 

 

Hur lngt har vi kommit?

 

Nr jag kommer hem till Sverige igen uppskattar jag mer n tidigare vr vlfrd och vr handikapp-politik. Bde materiellt och tankemssigt har moldaverna lng vg att vandra innan deras frhllanden kan jmfras med vra. Samtidigt r det inte s lnge sedan ven vi hade anstaltsvrd som standardlsning och fortfarande har vi orttvisor att slss mot. I och fr sig p en helt annan niv n i Moldavien men ibland kan man undra hur lngt vi egentligen kommit. Hrom veckan pratade jag med en mamma till en 17-rs kille med Downs syndrom. Han hade i hst brjat p gymnasiesrskolan. Hans klass r placerad i ett annat hus n den vriga gymnasieskolan och nr det r dags fr mat fr eleverna frn gymnasiesrskolan ta bakom en skrm...