Artikel i Intra 2/2000.
Skapa en positiv srlag
fr alla med funktionshinder
Handikapplagen LSS fungerar inte som det var tnkt. Utgngspunkten vid dess tillkomst var att flertalet med funktionshinder skulle f sitt std enligt socialtjnstlagen. LSS var tnkt som en pluslag fr dem med de svraste funktionshindren. I dag fr tv av tre funktionshindrade sina insatser med std av LSS. Likvl stlls mnga utanfr all form av samhlleligt std.
I mitten av 1970-talet hade inriktningen p omsorgerna om utvecklingsstrda mot en normalisering av livsvillkoren genom integrerade stdformer ftt fullt gehr. Det var Omsorgslagen, som med sina tvingande bestmmelser, fick landstingen att satsa p ppna omsorger istllet fr p internatsrskolor och vrdhem. Inga andra jmfrbara insatser i vrt samhlle kade s mycket som de fr utvecklingsstrda. Politiker opponerade sig och regeringen tillsatte en utredning 1977.
I direktiven ifrgasattes om inte en srlag var till frfng fr integreringen. "Den markerar handikappade som en srgrupp" skrev man. Men utredningen freslog att Omsorgslagen mste f fortstta att glla. S blev det ocks 1986 d den reviderade omsorgslagen kom. Dessutom utkades den grupp som omfattades av lagen med dem som ftt ett begvningshandikapp efter en hjrnskada i vuxen lder.
Fr alla andra funktionshindrade frde man in en srskild paragraf i Socialtjnstlagen 1981. Till skillnad frn Omsorgslagen blev det mjuka formuleringar om att socialnmnden skall "verka fr" att dessa ska f mjlighet att delta i samhllets gemenskap och leva som andra och "medverka till" att den enskilde fr en full sysselsttning och fr bo p ett stt som r anpassat efter hans behov av srskilt std. S heter det n idag.
Omsorgslagen gllde fr landstingen nda till 1994 d den ersattes av LSS, Lag om std och service till vissa funktionshindrade. Kommunerna blev nu huvudmn fr alla insatser med undantag fr "rdgivning och annat personligt std", som landstingen ska ge.
LSS bestr i huvudsak av Omsorgslagen, till vilken en tredje personkrets adderades, nmligen de med andra stora fysiska eller psykiska funktionshinder n utvecklingsstrning. De olika insatserna utvidgades med bl a rtten till personlig assistans. Lagen togs mot Kommunfrbundets och flertalet kommuners vilja. De ville att bestmmelserna skulle bli en del av Socialtjnstlagen.
Vad var orsaken till att utvecklingen gick i motsatt riktning mot den tnkta, dvs mot en vidgad srlag? Redan i mitten av 1980-talet fick regeringen rapporter om den bristande tillmpningen av Socialtjnstlagen. Flertalet kommuner hade inte inventerat behovet och mnga med svra funktionshinder stlldes utanfr. De med psykiska handikapp hade inte ens "upptckts". Och frldrar frgade: Ska mitt barn verkligen behva ha ett begvningshandikapp fr att f hjlp? Rcker det inte med alla de handikapp han redan har?
Som kontrast kade kvaliteten i och omfattning av stdet till utvecklingsstrda ytterligare, tack vare den tvingande srlagen: Vrdhemmen ersattes av gruppbostder, alla vuxna fick komma till en daglig verksamhet m m. Under en tiorsperiod frn brjan av 80-talet och framt kade utgifterna fr omsorgerna om utvecklingsstrda med fyra procent per r, medan de fr sjukvrden kade med mindre n hlften.
Formellt har LSS karaktr av en pluslag till socialtjnstlagen: Har vederbrande ett funktionshinder som ger mer n betydande svrigheter i livsfringen har han rtt till insatser enligt den fr honom ekonomiskt och rttsligt frdelaktigare LSS.
Detta med pluslag innebar bland annat att handlingar som upprttas skall hllas tskilda frn de inom socialtjnsten - det rder sekretess dem emellan. Det frsvrar "fldet" mellan handlggarna och ven fr de enskilda som befinner sig i grnslandet mellan lagarna. Slunda finns det ett icke ringa antal personer med bistnd med std av socialtjnstlagen som r berttigade insatser enligt LSS.
Beslutet om en insats fr en statisk karaktr, medan funktionshindret och de insatsbehov den enskilde har i verkligheten kan frndra sig ver tid.
Den i praktiken totala frihet som kommunerna har att organisera sig avspeglar sig i den stora variationen av hur LSS-frgor handlggs: Alltifrn en decentraliserad beslutsordning ver till en specialiserad och centraliserad sdan. Orsaken till denna variation beror inte enbart p kommunens storlek, utan tycks mera vara styrd av olika frvaltningskulturer. Detta motverkar den garanti fr en likvrdig behandling som medborgaren har rtt att stlla.
Anskningar, utredning och beslut enligt LSS har strre juridisk tyngd n inom socialtjnsten. Det r ju ven oftare frga om en mera kvalificerad och kostsam insats, t ex personlig assistans.
Inom socialtjnsten resonerar man sig mera fram, vger in om behovet kan tillgodoses p annat stt och frsker komma fram till ett gemensamt beslut. Handlggningen r mera informell. LSS-handlggaren mste dremot ta stllning till vissa formella kriterier och kan inte vga in alternativa behovslsningar. Den enskildes framstllan om en eller flera, i lagen specificerade, insatser skall bedmas rakt upp och ner.
Inom organisationen fr insatser enligt LSS har det efterhand utvecklat sig en betydande handikapp-kompetens. Det r olyckligt att denna inte kommer den personal tillgodo som arbetar med funktionshindrade personer inom socialtjnsten enbart av det sklet att dessas behov inte r lika omfattande. Drtill kommer att socialtjnstpersonalen regelmssigt r organiserade som en del av ldreomsorgen, trots att de arbetar med funktionshindrade personer i yrkesverksam lder.
Professor Karsten strm i Lund, som har jmfrt de tv lagarna, sger att det r svrt att finna ett samlat intresse fr att verka fr den grupp av funktionshindrade som faller utanfr LSS. Dessa personer ses i frsta hand som hemtjnstklienter. "De gr inte ens att identifiera som grupp i kommunala handlingar."
Det har allts uppsttt olika revir kring insatserna fr de funktionshindrade, till frfng fr bde dem, kunskapsfldet och ekonomin.
Hur har det d gtt med LSS? Mttligt bra! Antalet utvecklingsstrda som fr std enligt LSS har i stort sett varit konstant, de med frvrvade hjrnskador i vuxen lder har kat ngot, men den tredje personkretsen - de med svra funktionshinder och omfattande behov - utgr bara 9 000 mot berknade 50 - 60 000. Sammanlagt f ca 45000 personer LSS-insatser av kommunerna.
Detta underskott har inneburit att kostnaderna fr reformen blev betydligt mindre n berknat och som huvudmnnen fick pengar fr. En del av underskottet beror p felberkning, annat p en klantig definition av srskilt de med psykiska funktionshinder. Bland dem och andra finns mnga som inte sker LSS-insats frmst fr att dom inte fr hjlp att ta vara p sin rtt.
Socialtjnstlagen var ju tnkt som "baslagen" fr de mnga med funktionshinder. Men idag fr endast ca 27 000 personer med funktionshinder under 65 rs lder std av den lagen. De fr hemtjnst, bor i en bostad med srskild service eller deltar i ngon daglig verksamhet.
45 000 personer med funktionshinder fr allts en kvalificerad hjlp med std av en lag och 27 000 fr hjlp av samma huvudman i samma kommun, men med std av en annan lag och av annan personal. Det lter varken frnuftigt eller rationellt.
Principen fr LSS - att de med de svraste funktionshindren skall f frtur till samhllets std, s att de s lngt som mjligt kan leva som andra - r ngot av det finaste konkreta uttryck fr den humanitra utveckling vrt samhlle har genomgtt under de senaste 50 ren. Endast den som sett vresigt intvnda, fattigkldda utvecklingsstrda p vrdhem och som mtt samma person vnligt vlkomnande i den egna lgenheten, frstr vilken revolution som LSS kan leda till fr den enskilde.
Rttighetslagen LSS mste bibehllas och utvecklas! Generellt sett har personer med svra handikapp fortfarande en betydligt lgre levnadsniv i de allra flesta avseenden n andra medborgare. Frgan r bara hur lagen br se ut i framtiden.
En sjlvklar slutsats av vad jag beskrivit r att de 27000 som fr bistnd enligt socialtjnstlagen br lyftas in i LSS. Drigenom fr vi ett enda regelverk fr kommunernas insatser till mnniskor med funktionshinder, hur svra eller hur lindriga de n r. De 27 000 fr drigenom vidgade rttigheter, en strre rttstrygghet och mera kvalificerade insatser.
En sammanhllen lagstiftning
Det br ocks kunna vervgas att LSS upphr som en srskild lag och istllet blir ett kapitel i socialtjnstlagen. Frutsttningen r givetvis att rttigheterna frblir desamma.
"Ingngskriteriet" fr en insats br endast vara om det r ett funktionshinder - fysiskt eller psykiskt - som frorsakar svrigheter i livsfringen. Svitt dessa svrigheter kan minskas genom samhllets insats skall vederbrande f sdan. Hrigenom kommer man helt bort frn diagnoser. Beslutsfattarens vrderingar och skattningar frskjuts frn grad av funktionshinder (som i LSS), till grad av svrigheter i livsfringen, vilket r bde lttare att bedma och mera adekvat.
Vid en sammanhllen handikapplagstiftning frsvinner den organisatoriska splittringen och handikappkunskaperna i kommunen kan tillmpas fullt ut. Byrkratin kommer att minska liksom verklagningar i domstolar.
LSS mste frbttras p en rad punkter. Bde Handikappombudsmannen och Socialstyrelsen har skrivit till regeringen om det. Jag tar upp ngra av de ndvndigaste ndringarna hr fr att illustrera angelgenheten.
¥ Det r alltid den enskilde sjlv som ska begra att f en insats enligt LSS. Och den ska ges med respekt fr dennes sjlvbestmmandertt. - Det r utmrkt, men problemet r att lagen omfattar just de medborgare som har svrast att uttrycka sina behov och fra sin talan. Och det lses sllan genom att man frordnar en god man. Forskare visar att det oftast r ndvndigt med en noggrann frberedelse, i vilken den enskilde och fretrdaren inte bara lr sig se och frst de egna behoven, utan ven vilka insatser det kan vara frga om och deras utformning. Fr detta har de behov av en professionell vgledning. Det finns exempel p en grupp personer med psykiska handikapp som skt LSS-insats utan framgng, men som nr de sedan stddes av ett personligt ombud fick sina insatser till 80%!
¥ Mnga utvecklingsstrda och andra kan bo i en egen bostad istllet fr p en gruppbostad. Fr det behver de ett kvalificerad omvrdnad av samma art som i gruppbostaden. Det kan dom dock inte f, d sdan inte omfattas av LSS. Det mste man ndra p fr att befrmja normaliseringen av livsvillkoren.
¥ En av orsakerna till att endast ca tio procent av dem med psykiska funktionshinder fr insatser med std av LSS r att dessa inte r utformade med hnsyn till deras behov. Dit hr t ex rtten till ett personligt ombud, dvs en yrkesutbildad person som stder och samordnar insatserna till personen ifrga. Dessutom mste dessa personer, precis som andra med funktionshinder, f rtt till en meningsfull daglig verksamhet inskriven i LSS.
¥ Fr allt std enligt LSS och Socialtjnstlagen r kommunen huvudman utom fr insatsen rdgivning och annat personligt std dr landstinget har ansvaret. Det har fjrmat det expertstd som de funktionshindrade behver frn de andra insatserna och frn den personal som arbetar med dessa. Stadgandet i hlso- och sjukvrdslagen om habilitering och rehabilitering har kommit att ta ver mycket av det som av tradition ingtt i rd och std. Denna oklara grnsdragning har t.o.m. Regeringsrtten klandrat. Fljden r en ekonomisk belastning fr den enskilde, smre tillgng och bristande kontinuitet i insatsen. Rtten och tillgngen till rd och std mste terstllas!
Bristerna i LSS beror delvis p att den politiska dimensionen inte intagit den plats som r ndvndig. Politiker har i alltfr stor utstrckning litat p och varit beroende av handlggarna. De har sett p LSS som en juridisk konstruktion som tvingats p kommunen. En enhetlig handikapplagstiftning som en del av socialtjnstlagen skulle kunna ge fler politiker inspiration och styrka att formulera bra handikappolitiska ml fr sin kommun.